Vem vill ha statligt stipendium?

Men ibland tar den sig direkt komiska uttryck och då samtliga politiker är för fega för att avskaffa spektaklet kan vi ju inte göra något annat än skratta åt idiotierna.

Det har givits ut en bok vid namn "De 177 bidragen du inte får missa". Boken går sakligt igenom vilka bidrag som finns, hur de söks, vem som kan få dem med mera. Författaren berättade i en intervju att myndigheterna han kontaktat inte själva kunde hålla reda alla bidragen. Hur ska i så fall svenska folket kunna det?

Säkert har alla dessa bidrag jollrats fram med den gamla vanliga solidaritetsretoriken; rättvisa och trygghet - i folkhemmet ska alla ha det mysigt. Men vem söker alla dessa bidrag?

Svar: den som är i minst behov av det.

Att känna till de statliga stipendierna fordrar en relativt hög grad av allmänbildning, vilket inte är de svagas adelsmärke. Tvärtom, det är civilingenjören med 40 000 kronor/månad och docenten i ekonomisk historia som vet om att bidragen finns. Följaktligen går bidragen i första hand till de mer välbeställda skikten av samhället.
Visst är det fint med omfördelning?

Egentligen borde man som politisk kampanj dela ut Bidragsboken till hela det svenska folket och sedan uppmana dem att sluta jobba och söka vartenda bidrag som finns. Först då skulle orimligheterna komma upp till ytan, statens budget, bidragsmyndigheterna och arbetsmarknaden - hela folkhemmet skulle kollapsa.

Självklart kommer detta aldrig hända, så ni med vett nog att söka bidragen, grattis! Ni kan fortsätta få tillbaka en bråkdel av era egna pengar medan de svaga som vanligt dukar under för välfärdsstatens absurditeter.

Av Christian Sandström 01 okt 2002 14:08