Min okände anfader

Fjärde generationen skulle upptagas i den kristna församlingen. Alla kom med gåvor i form av penningar eller annat. Själv överlämnade vi en ljusstake som nu skulle ägas samt senare överlämnas till nästa generation.

Gåvan var designad - svarvad - gjuten i malm av min far.
70 centimeter hög och i kyrkostil.

Ingravering skall ske med tilltalsnamn och födelseår.
Far 1900 fram till mottagarens år 2001.

Under dessa samtal framkom frågan om inte min farfars namn skulle med så blev det fem generationer.

"Vad hette han?" Ja, det var en bra fråga - som inte kunde besvaras.

Farfar och farmor gifte sig någon gång på 1800-talet. De fick sju barn. Sex uppnådde vuxen ålder. Sixten föll från en balkong och dog mycket ung.

Karl - Erly - Nils - Olga - Edvin min far och Anna levde alla långt in på femtiotalet. Vi var endast tre kusiner.

Farfar måste ha tagit väl vara på de sina - bostaden var vid Möllevångstorget i Malmö. Ett vid barnens födelse och uppväxt välsett arbetarområde. Farfar fick medalj för lång och trogen tjänst från Malmö Yllefabrik.

Något måste ha hänt - paret flyttade från varandra - farmor Kristina fick en etta på Föreningsgatan och bodde här fram till sin bortgång. Farfar flyttade till en seniorbostad på sjukhusområdet Värnhem. Troligen bodde han här i femton år.
Ingen pratade om honom - jag visste inte att han fanns.

I slutet på trettiotalet skulle vi besöka farmor - flera av fars syskon med make eller maka var redan där. Jag och en kvinnlig kusin satt vid sidan och lyssnade. Nu framkom att vår farfar var död. Min kusin visste det redan - hennes far Nils brukade besöka honom ibland.

Nästa söndag var det begravning. Farmor och alla barnen skulle följa farfar till sista vilan. Några hade rest långt för att närvara. Efter jordfästningen skulle alla äta en middag på lokal. Denna var smyckad med sorgflor - ljus, samt med vita blommor.

Det enda jag minns av matsedeln var att vi fick choklad - inslagit i papper med svart kors.

Här var det tack och farväl till en far som de inte sett eller brytt sig om på lång tid. Varför nu detta? Dåligt samvete - dags att förlåta - vem vet?

Kanske till stöd för sin mor?

Sanningen begrovs denna dag.

Inget fotografi eller någon historia från hans tid på jorden. Bara en fantasifigur - sammansatt efter utseendet på hans sex barn finns.

En sak vet jag - han var frisk och kry till sitt slut.

Några dagar senare skulle urnan sättas ned i ett rör - en sten med namn lades över - omgärdad med en låg häck av buxbom.

Om någon besökte graven vet jag inte - men vi återkom några år senare - då det var dags att sätta ned farmors aska.

När stenen lades tillbaka - hade paret som fött och fostrat sju välartade barn - återförenats i sin himmel.

Av Lennart Ekman 30 sep 2002 16:10