Vi vrider oss aldrig åt höger

SSU:s Nina Blomberg anklagar mig och Miljöpartiet för att genomgå en "öppen högervridning". Jag kan lugna Blomberg. Miljöpartiet står där det alltid stått, på en stadigt grön grund.

Vi fortsätter kritisera kapitalismen och överklassens bulvaner, för att använda Blombergs egna ord. Vi fortsätter önska ett helt annat, rättvist och demokratiskt, samhälle byggt i samklang med miljön. Men frågan vi miljöpartister måste ställa oss efter senaste veckans förhandlingar är om socialdemokraterna och Göran Persson önskar detsamma. Kanske borde Blomberg prata med sin egen partiledning istället för att anklaga mig för det ena och det andra.

Situationen är nämligen den att vi har gått till val på att föra en radikal politik. För att genomföra den politiken behöver vi nu plats i en regering. När man läser vårt valmanifest och de 38 punkter vi vill genomföra under de kommande fyra åren är det uppenbart att den bästa regeringen för vår del vore en röd-grön med mp, v och s. Problemet är bara att sossarna inte är intresserade. De vill inte dela med sig av makten. För dem är regeringen det socialdemokratiska partiets egendom och att väljarna har gett dem betydligt lägre stöd än 50 procent och gjort oss till vågmästare struntar man blankt i. Det är inte bara arrogant, utan också djupt odemokratiskt och fasoner man brukar lägga sig till med i enpartistater. Miljöpartiet vill alltså inte samarbeta med Leijonborg, vi vill inte prata regering med folkpartiet. Men Göran Persson tvingar oss. Han ser tydligen hellre Leijonborg som statsminister än Maria Wetterstrand eller Åsa Domeij som miljöminister. Uppenbarligen har killen problem, men det kan vi inte ta hänsyn till. Vi måste genomföra vår politik.

Det är också det som är kärnan i det hela. Nina Blomberg skriver att 69 procent av våra väljare vill att vi gröna samarbetar vänsterut och bara en procent önskar ett samarbete högerut. Det är säkert sant. Vi vill också helst samarbeta vänsterut. Men jag är helt övertygad om att 100 procent av våra väljare vill att vi ska göra allt för att genomföra vår politik. Om sossarna stoppar det måste vi söka oss åt andra håll.

Blomberg skriver att den senaste mandatperioden har varit lyckosam för oss gröna. Det är sant. I ett samarbete med sossarna och vänstern har vi lyckats införa friår i tolv kommuner, inleda en skatteväxling och sänka bokmomsen. Bland annat. Men det är långt ifrån tillräckligt. Trots vårt
samarbete med regeringen har miljöförstöringen fortsatt öka, torsken fortsatt fiskats ut, fattigdomen och utslagningen blivit värre, orättvisorna större och den socialdemokratiska maktfullkomligheten alltmer utbredd. Vi har kunnat bromsa tåget men inte byta spår. Därför måste vi nu göra allt för att få mer inflytande. Det handlar inte om att vi är ministerkåta. Det handlar om att vår politik blir mer och mer nödvändig för varje dag. Vi måste in i regeringen.

Blomberg säger att jag har sagt att ingen "antirasist kan stödja Leijonborg som statsminister". Ett par rader tidigare i sitt inlägg hävdar hon att jag inte uttalat mig i regeringsfrågan. Märkligt. De flesta folkpartister är antirasister, det är faktiskt sanningen. Ihop med folkpartiet har vi miljöpartister länge kritiserat den inhumana och vidriga flyktingpolitik som socialdemokraterna och moderaterna står för. Men under valrörelsen började Leijonborg slå an främlingfientliga strängar. Man fiskade i grumligt vatten. Hade jag fått bestämma skulle folkpartiet sättas i politisk karantän ett par år framåt, tills de
återigen visat att de är antirasistiska humanister. Men med tanke på Perssons motstånd mot invandring och inhumana flyktingpolitik är frågan om inte han egentligen borde göra Leijonborg sällskap i karantänen.

Avslutningsvis, vi vill bilda regering med s och v. Det är vårt förstahandsalternativ. Göran Persson har tvingat oss till samtal med mittenpartierna. Vår förhoppning är att Göran snart kommer till sans och vi kan bryta dem samtalen. Vi tror att han hellre ser Wetterstrand som miljöminister än Leijonborg som statsminister. Men då är det dags att karln blir lite tydlig och ger oss det inflytande vi förtjänar.

Av Gustav Fridolin JR 23 sep 2002 12:28