Liten tuva...

Det är ingen skam att gå i konkurs sade bankdirektören då vi ville låna kapital till nytt äventyr. Hur kunde då detta hända - förlora alla sina pengar - stå på bar backe - utan en krona.

Från början.

Efter att ha varit gifta en del år - slitit och släpat - samlat några svenska och danska kronor på kistbotten. Då - med små lögner och halvsanningar gick hustrun med på att köpa ett hotell - med härtill hörande restaurang och festvåning.

Från början tog jag hand om matsal och allt därtill hörande.

Hustrun ansvarade för spritkassan på frågan varför hon passade denna - svarade hon - "Det måste ju finnas lite till gästerna också." Vad hon menade förstår jag ännu i denna dag inte.

Sonen utbildad köksmästare lagade mat från alla världens kök med bravur - trots sin ungdom.

När vi öppnade - fick vi många gäster - mest av nyfikenhet.
Senare skulle det visa sig att vi satsat rätt - hotellet blomstrade som aldrig förr. Gamla kunder beställde bröllop till sina barn - de hade tidigare själva gift sig här.
Hotellet hade 100-åriga anor.

Födelsedagar - ja - överhuvudtaget allt som skulle firas skedde hos oss. Tyvärr var läget sådant - ibland behövde matsalen vara tre gånger så stor - andra gånger hade vi fått plats runt vårt privata köksbord.

Söndagar med gående smörgåsbord var succé. Barnens eget - gladde föräldrarna - ett leksakståg gick runt och för varje gång det passerade fanns en ny tallrik med litet - men gott på.

Danskvällar var nästan alltid fullbeställda - men tyvärr var försäljningen av alkoholhaltiga drycker ett minimum.
Ändå blev både herrar och damer lustigare ju längre kvällen led.

Många firmor hade lagt sin representation hos oss och inget överdrivet fjäsk - men väl kvalité bjöd vi på. Det var bara det - då de skulle ha sina stora personalfester - blev dessa förlagda i något hantverkshus eller på byggdegården. Snopet för oss - javisst!

Många blev stamgäster - även kändisar dök upp och skrev i vår gästbok. Ofta kan jag ta fram den för att minnas. Det är många vi gjort glada. Olika landsmän provade det svenska "Smorgosbordet" med alla för dem ovanliga rätter.
Sur grädde till matjesill - tvi vale.

Ett par stjärnor delades ut till oss. Sten Broman kom ofta i sällskap med Piraten.

En sak vi glömde var att se om vårt hus. Vi förnyade oss för att bli bättre och detta kostade slantar. Nya stolar med armstöd och därtill hörande bord med utdragskiva med mera.

Ny servis och bestick inköptes. Vi lät musiken spela söndagar till smörgåsbordet. Källarmästaren som alltid varit något av en teaterapa - kunde inte låta bli att ta ton med en glad melodi.

Allt var frid och fröjd - livet lekte - nya idéer och dagarna gick.

Inför hösten skrevs nytt kontrakt med en dyr orkester - ny köksmästare från Frankrike fick jobb - sonen skulle kryssa jorden runt med Gripsholm.

Lördagen skulle som vanligt infalla i slutet på veckan - men ingen telefon ringde. Ett bröllop avbeställde med en något krystad förklaring. Vi började undra. Vad är detta - vad har hänt.

Då ringde min gode vän Åke Sellert som på den tiden drev värdshus i närheten och föreslog ett gästabud på kvällen.
Även han hade drabbats.

Det som lamslog hela Sverige och oss stackars krögare var
"HYLANDS HÖRNA". Den började för barn vid sextiden och fortsatte sedan för äldre tills långt ut på natten.

Tyvärr blev detta så kostsamt - med utgifter för kontrakterad personal - musik - med mera. Då lördagskvällar med bröllop - dans med mera var vår ryggrad och som sagt - inga livlinor - inte ens en förmögen vän att ringa upp. Vid nyår efter balen beslöt vi att begära oss i konkurs.

Ingen av dem som litat på oss blev drabbade - men vi kände skammen - det var då det - idag är det mer vanligt.

Då vi tillsammans med goda vänner analyserade hur det kunde gå så illa sade hustrun:

"Jag begriper det inte - jag har aldrig tyckt om hans program."

Några år senare startade Hyland "Gomorron Sverige." Hustruns kommentar: "Att han inte gjorde det - istället för hörnan på kvällen - jag har alltid hatat att servera frukost."

Så var det med det - men livet gick vidare - som kommer att framgå vid senare tillfälle.

Av Lennart Ekman 09 sep 2002 16:23