Klubbsthlm - en klubba i huvudet

Jag tycker mig skönja en stor frustration bland många som jag träffar. Det spritter folks ben. De rullar med ögonen och suckar: Ååh vad jag längtar efter att dansa! Jag kan bara instämma. Jag vill också dansa, men trots att jag bor i Sveriges största stad finns det ingenstans att gå.

Jag tycker jag letar och letar. DN På Stan, allt-om-stockholm och Nöjesguiden gör mig tyvärr inte klokare. Det verkar som om det råder en total definitionsförvirring av begreppet Klubb. Folk vet inte vad som menas, och jag vet inte vad de menar. Men man verkar tycka det låter coolt så man kallar gärna alla restauranger och barer för "klubbar" bara det finns en dj. Men det är inte sådana ställen jag drömmer om!

Jag menar inte små ställen med minidansgolv som till exempel Bonden - det är för litet. Jag menar inte Lokal - där finns inget dansgolv, jag menar inte Crazy Horse - där finns ingen dj. Jag menar inte Mosebacke - det stänger för tidigt. Jag menar inte Grodan - där spelar kläderna större roll än musiken. Och så finns det då Sturekompaniet. Det närmaste du kan komma begreppet klubb i Stockholm tror jag, men det finns en attityd där som inte känns fullt så avslappnad.

Min dröm är ett rejält stort ställe utan prettofolk i prettokläder, utan gräddfil i kön, utan någon jävla matmeny - käka får man göra på Mc Donalds. Men jag vill ha ett stort fett dansgolv, en bar där bartendern inte blir sne för att man bara beställer vatten och så vill jag kunna dansa till fem på morgonen om jag känner för det. Folket som är där är där för att dansa så jag slipper dessutom de jobbigaste krograggarna.

Det här är faktiskt inte bara en vision. Det finns - i allmänhet i alla andra europeiska huvudstäder och i synnerhet i London. Det har hänt att jag styrt kosan dit endast för att få uppleva en natt där man kan njuta av den storslagna känslan at glömma tid och rum och bara finnas för teknobeatsens envisa pumpande. De stegrande houselåtarna, den magiska ljussättningen. Benen går och går. Alla svettas och ler. Man bara finns och man rör sig. Utmattad går man sen in i chill-out-rummet för att hämta energi en stund.

Om jag inte vill åka fullt så långt finns det ett second best och det är Göteborg! Att inte Göteborgarna mobbar oss Stockholmare mer för det underläget som vi har vad det gäller dansklubbar är konstigt. Jag har i och för sig bara besökt en klubb och den heter Trädgården. Det var rätt fult därinne, men prettofolket höll sig borta. Musiken var en aning för mycket topplista men dansen stod i centrum och dansgolvet var enormt. Vi fick dansa oss svettiga till vi själv ville sluta någon gång vid femsnåret men det var ingen som slängde ut oss då heller. Härligt!

Återstår väl bara när jag tröttnat ordentligt på tråk-Stockholm att gå och köpa en technoskiva, ta med mig en stereo och ställa mig på Sergels torg och börja rocka, någon av dessa ljumna helgkvällar. Kulturhuset kan säkert ställa upp som chillout-ställe och jag kan kolla med de arbetsamma näringsidkarna på Drottninggatan om de har lust att sälja dricka till oss tills solen går upp. De duger för mig. Kommer ni?

Av Caroline Persson 29 aug 2002 18:08