Dikten om Sverige

Men att äga min bostad tycker Göran är fel
alla får av allmännyttan hyra sin egen del

Skatten höjs varje år,
snart måste man sälja sitt hår.

De höga skatten tvingar mig på bidrag leva
jag har inte råd att försörja min dotter Eva.

Jag tvingas skattefuska på alla sätt
men Göran Persson, han ler brett.

Till vården får jag stå i kö
i vårdkö kommer jag dö.

Privata vårdgivare är inte bra
det får bara göra Persson ha.

Men när staten tjänar pengar på att sälja sprit
då räknas det tydligen som en merit

På gatan kan man inte gå trygg
det finns ingen polis att vakta min rygg

Bodström ler på damtidningens förstasida
medan ett gäng misshandlar min moster Ida.

Men fler poliser är inte rätt,
säger Göran Persson och ler brett.

Enqvist vill förbjuda mig att röka,
snart får man väl inte heller kröka.

Rosengren har ingen aning om vad han ska göra
företagen vill inte längre hans tomma löften höra.

De orkar inte längre vänta på förbättring,
huvudkontoret byter helt enkelt bosättning.

Företagen flyttar till ett annat land
kvar blir Sverige, ett slott av sand

I skolan får man inget lära,
utom små pappersbitar skära.

Lärare byts stup i ett
men Göran Persson han ler brett.

Av Daniel Somos 27 aug 2002 15:17