Trivsel ger bättre vård

Henrik Hermansson menar i sin artikel på Sourze att privat vård är bra för de vårdanställda, men inte för patienterna. Jag menar att det bara är till hälften rätt, eftersom jag är övertygad om att även patienterna har allt att vinna på mångfald inom vården.

Precis som Hermansson skriver är lönerna i allmänhet högre hos privata än hos offentliga vårdgivare. Men inte nog med det. När fackförbundet Kommunal frågade sina medlemmar visade det sig att en klar majoritet på samtliga punkter trivdes bättre hos privata än hos offentliga arbetsgivare. Som skäl angavs framför allt bättre inflytande på arbetsplatsen och större möjligheter att påverka sin egen arbetssituation.

Anledningen stavas möjligheten att välja mellan flera olika arbetsgivare. Valfrihet är inte bara frihet, utan också trygghet eftersom man har möjlighet att välja bort en arbetsgivare som man inte trivs hos.

Hur personalen trivs påverkar det bemötande man får som patient. Allt annat vore mycket märkligt. Och visst går man hellre till en frisör eller åker hellre med en busschaufför som trivs på sitt jobb, eftersom man då i allmänhet får bättre service. Detsamma gäller naturligtvis även i sjukvården.

Ett flertal undersökningar, bland annat från Svenskt Kvalitetsindex, visar att patienterna är klart nöjdare med vårdcentraler som drivs privat. Det landsting som har allra flest vårdcentraler i fristående regi, Västmanland, har också de nöjdaste patienterna.

En annan viktig erfarenhet är att även sjukhus som drivs offentligt blir bättre av att det finns fristående alternativ. En höftledsoperation är mer än dubbelt så dyr i Göteborgstrakten där alternativen är få, jämfört med sjukhusen i Stockholm och Skåne, där de borgerliga ledningarna har uppmuntrat alternativ.

Moderaterna vill att sjukvården skall vara gemensamt finansierad genom skatteinbetalningar, men vill att var och en skall kunna ta med sig de pengar som satsas till det sjukhus eller den vårdcentral man själv väljer.

Precis som för de anställda ökar patienternas trygghet om deras valfrihet ökar. Kan man bara välja landstinget och landstinget inte klarar jobbet sitter man fast. Det är idag verkligheten för fler än 60 000 människor som köar för vård i socialdemokratiska landsting.

I borgerligt styrda Stockholm, Skåne och Halland är det annorlunda, eftersom det där finns en vårdgaranti. Om landstinget inte klarar att ge vård inom tre månader, har alla rätt att välja en annan vårdgivare - privat eller offentlig. För att detta skall fungera behövs inte bara garantin i sig själv, utan också flera olika vårdgivare som kan träda in när de centralstyrda landstingen inte klarar jobbet. Därför vill vi moderater ha en nationell vårdgaranti och valfrihet inom vården i hela landet.

Svenskt näringsliv har jämfört vårdköerna i ett antal länder och konstaterar att Sverige har bland de längsta köerna, just för att landstingsmonopol står för en så stor del av vården:

"Tyskland och Frankrike har inga sjukvårdsköer. Båda länderna har garanterad sjukvård, konkurrensutsatt och finansierad av offentliga medel. De längsta vårdköerna finns i Kanada, England, Sverige och Danmark. I dessa länder är konkurrensen mellan vårdgivare begränsad."

Allra viktigast för min övertygelse att mångfald berikar sjukvården är ändå de människor jag möter när jag besöker sjukhus, äldreboenden och vårdcentraler i fristående regi. Jag möter människor som gläds över sitt ökade ansvar, över att bli lyssnade på och över att kunna pröva nya arbetssätt. Efter sådana möten känner jag mig trygg. Blir jag sjuk, så vill jag vårdas av människor som trivs med sitt arbete.

Av Chris Heister 26 aug 2002 14:35