Gå inte på det! Sommaren suger!

Jag är helt säker på att de finns. De kallar sig säkert "Sommaren-är-toppen-kommittén" eller något sånt. Sen kör de igång stora propagandaapparaten och vi går på det vartenda år. Sen spelar det ingen roll om det är sol eller regn som framkallar någon sorts vätska som gör att kalsongerna aldrig blir torra, vi går på det ändå. Och deras främsta propagandavapen är radion! Den spyr och spyr och spyr. Spyr ut låtar som ska övertyga oss om att livet på sommaren är paradiset. Vi blir så indoktrinerade att varenda gång vi gör någon sorts ansats till att klaga känner vi oss skyldigare än O J, och avslutar den där klagolåten med ord som "...men man ska ju inte klaga" och "...barnen kan ju vara ute hela dagarna, det är skönt" och "...det här regnet behövde verkligen bönderna."

Men jag genomskådar dem. Radio-propagandan funkar inte på mig. Låtarna som skulle fungera som opium blir rena rama ecstasyn istället. För det är SKITLÅTAR! De träffar inte mig, jag röstar blankt, jag är tyst när de andra sjunger nubbevisor, jag hade ingen studentmössa, ingen CD vars titel börjar med "Absolut". Nä, jag är ingen kultursnobb för det, har aldrig orkat läsa Sartre, vad är BLM? tycker att Mahler maler, får inte den här artikeln att glida som den ska, men jag har snackat med Gubben Höst och, förutom att jag gillar honom, så är vi helt överens, Storebrorsommaren suger! Ta slut!

---Gitarrsolo i e-moll, ganska distat---

"...och sandaler av plast"

Önskar att Don Martin levde så jag kunde ringa och fråga honom hur man översätter det där ljudet till text. "Flip-flop"? "Slippety-Slappety"? En slippety-slappety-kärring kommer floppandes på stranden, stannar bredvid dig, spanar efter plats för sin frottéhandduk från Allers, gräver ner hälarna i sanden, bunkrar upp med sand i sina sandalkatapulter, får plötsligt syn på en fri yta... SMASH! Två miljoner sandkorn anfaller ditt nysmorda ansikte. Och stannar kvar där.

"Soooooooooooommarnatt"

Ut med alla grejorna ur kylskåpet. Träng in dig. Näha, gick inte att sova sittande heller. Ta en dusch. Skönt. Kallt. Tillbaka till sängen, inget täcke, inget påslakan, riktigt svalt och skönt. I två minuter. Äsch, kan man inte sova så får man väl mysa med frugan. "Du luktar svett" "Det är för varmt" "Jag får inte luft"

Tystnad. Ljudet av fötter i otakt ... Ljudet av fötter i takt.

"Varför sitter du i kylskåpet?"

"Ta mig till havet..."

Vilket hav? Menar du den där gröna sörjan som bubblar av bakterier? Klitterna i Ängelholm håller på att försvinna, och de luktar piss!

Och om det nu är ett hav, borde det inte torskarna simma runt i det, istället för att ligga på stranden med en radio?

"Summertime, and the living is easy..."

Nu blir jag förbannad! För att det ska vara enkelt att leva behövs faktiskt vissa basala behov uppfyllas. Som det här med syre. Andas man, vill man fanimej få i sig lite!

Kolla in det här långfingret!

Nä, jag gick inte på det där med radion. Men de har ju ett vapen till. TV! En gammal repris av "Halvfjong på Skansen" körs varenda tisdag. Samma program varenda vecka, jag är övertygad! Det kuppas lite, och en snubbe i blå kostym blir rädd för djur, sen kuppas det lite, och en kändis i publiken bevisar att han inte har någon sångröst, efter det kommer en välregisserad överraskning Lasse: "Men OJ vad FÖRVÅNAD jag blev nu då!" Blink, blink. Sen kuppas det fanimej igen för att avslutas med att hela gänget drar in på scenen och försöker konspirera:

"Sträck ut din haaaaaaand..."

Och jag gjorde det faktiskt, sträckte ut den. Men först knöt jag den. Hårt! Och sträckte ut den skitsnabbt. PANG! Var ändå sugen på att köpa en bredbilds till hösten.

Det blir tyst. Det känns bra för ett ögonblick. Ända tills grannen stoppar i en CD:

"Sommartider, hej hej..."

Då är måttet rågat. Lägger isbitar i badvattnet och stoppar bomull i öronen, sjunker ner. Sen blundar jag och drar i gång en dokumentär om Nordpolen på mina ögonlock.

Sommartider? HEJ DÅ!

Av Mikael Vestlin 18 aug 2002 10:04