moraliskt att leva på andra?

Under 1900-talet har arbetarna under långa perioder arbetat under omänskliga förhållanden. Ända sedan den tidiga industrialiseringen har arbetarrörelsen kämpat för åtta timmars arbetsdag. Och utvecklingen behöver inte bromsas vid åtta.

Trots de fruktansvärda förhållandena har arbetarna aldrig givit upp. De har inte sjukskrivit sig i onödan. Arbetsmoralen har alltid varit stark och är det fortfarande. Arbetarna har startat bildnings- och nykterhetsrörelser på den lilla fritid som funnits över. Från att ha utnyttjats hänsynslöst har de skaffat sig rättigheter. Utan fackens arbete hade västvärlden inte uppnått så hög tillväxt. Utan facken hade lönerna varit lägre och bara ett litet fåtal hade kunnat konsumera.

Om arbetsmoral saknas någonstans är det hos dem som lever på andras arbete - det vill säga kapitalister. Därför är det konstigt att moderaterna, kapitalismens förespråkare, så ofta säger att människor mår bättre av att arbeta än av att leva på bidrag. Precis som om högerns anhängare kännetecknats av arbetsmoral. Som om kapitalägarna slitit hårdast medan andra slöat och överlevt på bidrag.

Arbetsmoralen kan stärkas ytterligare genom att arbetare får större inflytande och högre löner. Ett erkännande. När en ABB-chef får några hundra miljoner i pension samtidigt som arbetarna måste spara in på arbetshandskar kan vem som helst tappa modet. Det krävs moral på alla nivåer i företagen.

Moderaterna och kristdemokraterna talar om att de sjukskrivna fuskar. Och att de lever på andra. Privata företag verkar däremot i moderaternas ögon vara helt oberoende av gemensamma medel. På moderaterna verkar det som om privata företag skulle kunna skapa förmögenheter helt utan att använda vår gemensamt finansierade infrastruktur och utbildningssystem. Är det kanske snarare så att privata företag lever på andra? Inte alla förstås. Men storbolagen som slipper betala skatt eller flyttar pengar till skatteparadis kan nästan kallas för parasiter, för att använda ett starkt ord.

När moderaterna pratar om att skapa arbeten och ta bort bidragen är det samma gamla vanliga förakt som ligger i grunden. Människor är lata och måste tvingas ut i arbete. Människor tar hellre bidrag än arbetar. Det finns säkert människor som tänker så. Sådana som lever på andras arbete. Till exempel kapitalister och andra rika som aldrig själva har behövt arbeta.

Frågan är om debatten om att leva på andra leder någon vart. Det finns alltid de som lever på andra, vare sig det är företag, kapitalister eller bidragstagare. Och det gör ingenting, tycker jag. Varför inte hjälpas åt? "Att leva på andra" är ett uttryck som vittnar om ett alldeles för hårt samhällsklimat.

Det är sällan omoraliskt "att leva på andra". Möjligen är det omoraliskt att bara tänka på sig själv.

Det är inte något typiskt för moderaterna att tro på mänsklig skaparkraft. Socialdemokraterna vill inte ha höga ersättningsnivåer och bidrag för att de saknar tro på människors förmåga att sköta sig själva. Jag tror på mänsklig skaparkraft som finns med eller utan inpräntad arbetsmoral. Personligen tror jag också att många människor behöver trygghet för att skapa. I ett samhälle där moderaterna får bestämma, där vi inte längre gemensamt tar ansvar för varandra, saknas den tryggheten.

Av Henrik Hermansson 17 aug 2002 14:33