Ingen vuxen, vare sig heterosexuella eller homosexuella, har rätt till barn. Men barn har rätt till föräldrar.
Mikael Damberg anser att han inte behöver be mig om ursäkt för att han använder ett nedsättande tillmäle om mig, som dessutom saknar grund - han kallar mig homofob. Han anser vidare att jag bör be andra, nämligen homosexuella som grupp, om ursäkt för mina åsikter.
Vi bor i ett land med åsiktsfrihet. Jag behöver alltså inte be någon om ursäkt för att jag har åsikter som jag står för, öppet och på ett demokratiskt sätt. Den som inte delar mina åsikter behöver inte rösta på mig, men den som delar dem har sin fulla demokratiska rätt till det. Den som har följt den politiska debatten vet att jag inte på något sätt har yttrat mig för att kränka eller förtala någon homosexuell. Jag har däremot debatterat för barns rätt till både en mamma och en pappa. Det är något jag ämnar fortsätta med, eftersom jag anser att barn har en sådan rättighet.
Mikael Dambergs ord om mig skulle kunna beskrivas som förtal. Det finns inget lovvärt i sådant. Han har givetvis samma rätt som jag att hävda sina åsikter och även att debattera emot mina åsikter. Men han passerar en gräns när han går från sakdebatt till personangrepp. Hur han tolkar det kristna kärleksbudskapet är hans egen sak. Att han tolkar det på ett annat sätt än vad jag gör är förvisso uppenbart - jag tolkar det som att man ska ställa sig på den svages sida, och den svage är i det här fallet barnet. Men att han törs hävda att hans tolkning är riktigare är mer än magstarkt. Dessutom är det väl en fråga för teologer och inte för politiker.
Men det är ju roligt att fler än kristdemokrater finner det angeläget att anknyta till den värdemässiga grund som finns i vårt kristna kulturarv.
Av Alf Svensson 14 aug 2002 16:59 |
Författare:
Alf Svensson
Publicerad: 14 aug 2002 16:59
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå