David Letterman i min vedbod!

I dag när jag kom hem så fann jag David Letterman i min vedbod!

Han stod där och såg nonchalant ut och sa: bäää.

Jag såg tydligt att det var han.

Hans vitbleka ansikte, tunna läppar i en bred mun, underbett och vita glesa tänder, blond rött hår. Han slickar sej om munnen och säjer: bäää.

Kalvar säjer inte mu, dom säjer bää.
Jag vet inte vad jag fick jämförelsen Letterman ifrån, det bara kom som en blixt ifrån klar himmel!
Han ser ut som Letterman !

Jag har fått en kalv som bonus av den bonde jag jobbar hos.
En herefordpojkkalv som är 4 dagar gammal.
Han är brun-röd och har vitt ansikte och vita sockor.
Hans öron är brun-röda och har en vit rand i ner kanten på öronen, precis som en perforerings rand, riv här!
Han har en liten tunn vit man kam.

Jag hade när jag fick veta att jag skulle få en kalv som bonus på min lön bestämt mej för att det var en Scoobydoo som jag skulle få.
Jag visste inte vilken kalv jag skulle få förrens han stod därt i min vedbod som var utrymd för hans boende.
Varför vet jag inte men jag hade arbetsnamnet Scoobydoo inristat.
Långbent kalv snarlik en hund ?
Tänker ofta på andra djur när jag mjölkar korna, den här ser ut som min cocker spaniel, vit med svarta skvättfläckar, den här påminner om min gamla schäfer i den varma bruna färgen, Court Circle en ponny i Djursholms stall och så vidare.

Vi har i min familj bestämt att inga djur som så småningom ska hamna i frysen får ha något namn.
Man kan inte äta ett djur som har ett namn!
Jag vet en familj som bor på landet och där pappan i familjen har skrivit med tuschpenna på fryspåsarna vilket djur köttet kommer ifrån så han vet skillnaden på vad han äter och vad för extra foder just det djuret fått.
Tänk er fryspåsar med Elvis och Ringo skrivit på dom!
Nu är hans familj vana då dom alltid bott på landet och alltid har ätit sina djur.


Min man brukade innan vi kände varandra hålla sej med några fryskalvar varje år.
Istället för att klippa gräset så har man här nere ofta en ko eller en get eller ett får.
Nu har vi två får, två Scottish Highland-tjurar och sista tillskottet en liten herefordtjur.
Den som bor på landet och är intresserad av jordbruk frågar mej direkt vad det är för sorts får jag har.
Fåren säjer jag och ser lite fundersam ut, jag har bara köpt dom i gula tidningen och har inte en susning om vad det är för sort.
För mej är alla får bara får.
Fyra ben och ullig kropp.
Inget av mina djur har fått namn men man måste ju ibland prata om dom och då faller man ju dit.

- En kalv har hoppat över staketet i dag.
- Vilken?
- Den med röda strumpan.

Så har den kalven också fått ett namn, rödstrumpa.
Det är så lätt gjort att halka dit.

Nu heter våra Scottish Highland-tjurar Tretton och Fjorton för det står det på deras plastbrickor dom har i öronen. Fåren heter bara the girls.

Nu bor Letterman i min vedbod på en halmbädd tills han blivit några veckor gammal och får gå ut på dagarna, för att sen bli van vid att vara ute hela tiden.
Jag har känt honom sen han var nyfödd och hans mamma heter 125, jag mjölkar henne varje dag.
Letterman kommer att bli mej lika trogen om inte trognare än en hund.
Redan nu 24 timmar sen han flyttade in hos mej så buffar han på mej uppfodrande och vill ha mat och komer inte maten så stampar han hårt och bestämt med ena bakbenet så det smäller i träplankorna.
Jag är varnad för att det kommer att bli svårt att stoppa honom i frysen men jag tröstar mej med att jag ger Letterman ett anständigt liv och en anständig död vilket kanske inte alla djur jag ätit i mina dagar fått.
Har läst nånstans att indianerna ber om ursäkt när dom dödat ett djur och bara dödar så mycket dom behöver för att äta, jag säjer att så ska det bli här också.

Jag vet inte ännu om den här kalven kommer att bli dillkött på min tallrik eller om jag ska titta på när min man äter upp honom.

Letterman i dillsås?

PS hans underbett behöver inte korrigeras utan det försvinner nog då kalvar bara har tänder i underkäken som små och det kommer mera tänder.

Av Suzanne Ek 14 aug 2002 10:21