Sheriffen av Sourzeville

Fader Kyreus har mycket riktigt och väldigt klokt satt herrens ljus för att belysa de tilltagande förolämpningarna i kommentarfälten.

Kommentarfältet är en rolig företeelse på Sourze.

Det är som en bakficka till det egentliga Sourze där folk som inte vågar skriva på Sourze som skribent och skribenter på Sourze som inte vågar skriva som folk får gå loss på varandra under den generösa tidsrymden 500 teckens ronder.

En del har utvecklat det till en konstart.

En gång skrev jag att Jesper Nihléns små citat och analyser höll världsklass och jag påpekade att Jesper borde skriva artiklar och ett par artiklar senare så plockade han - inte otippat - hem lite prispengar.

I dag finns det dock inga konstnärer kvar utan kommentarfälten har blivit rätt tråkiga läsning där folks mentala ohygien tar sig uttryck i oneliners med glåpord. Problemet är dock större. Det är inte bara ordens sort utan åsikternas råhet som är i tilltagande: I artiklar rörande mordet på ett fotbollsfan på Södermalm så kan man läsa allt från:

"Man är sina val. Hade han inte umgåtts med kråkor hade han inte hamnat i bråk."

till:
Äsch, jag orkar inte citera något mer.

Egentligen är det här inget svårt. Om någon tar illa upp så får man be om ursäkt. Nyligen förolämpade jag Anna Linusson. Hon skrev då till mig och jag bad då om ursäkt. VAD jag skrev är egentligen inte intressant annat än att det var om henne som person. Om hon tar illa upp så tar hon illa upp. Samma gäller här. Om någon inte vill bli kallad för en sak så får man helt enkelt sluta retas och kanske be om ursäkt. VAD det är som är känsligt kan ju variera men dock inte hur mycket som helst.

Alla sluter dock inte upp bakom mentaliteten. Eller rättare sagt. En del har inte förstått den.

Samuel Sirén kallar i kommentarfälten folk som uttrycker detta för lipsillar.

Så här skriver han:

"Jag tycker att det endast är i undantagsfall någon kommentar passerar gränsen för det passande, och under sådana förhållanden finns ju ingen orsak att ondgöra sig över förekomsten av anonyma synpunkter. Däremot verkar det allvar många skribenter tar sig själva på vara av närmast bibliska proportioner, och det går ju förstås att tänka sig att dessa har lite svårt med kritik, men då det är inte fråga om "hatkampanjer" uten Skall förmodligen vara UTAN - min anm. SHQ om lipsillar."

Lipsillar är - Enligt Samuel - folk som är självgoda och som står i begrepp att brista ut i gråt. Alltså om en person är så sårad så att hon står i begrepp att börja gråta så är det tydligen riktigt underhållande eller något särartsfenomen där ingen respekt gäller. Nu tror jag dock inte många gråter utan snarare visar att dom är känsliga. Samuel fortsätter:

"Det här är ett offentligt debattforum, och det är en förvisso vacker men likafullt helt orimlig tanke att den som får i sitt tycke orättvis eller ovårdat formulerad kritik bara skall behöva be sina kritiker "vackert sluta".

När jag då frågar varför det är så får jag en besynnerlig förklaring:

"Tänk dig själv att Göran Persson under pågående valkampanj ber Bo Lundgren att vänligen upphöra med att påpeka allt som sossarna misslyckats med, eftersom Göran blir så himla ledsen av att ständigt få höra talas om saken."

Man kan alltså inte be någon sluta säga vissa saker, någon kritik, enskilda ämnen eller annat utan det är rena förolämpningar och personligheter som man får upphöra med om den andre visar eller säger det. Vad gränsen går för det vet nog dom flesta och vet man inte det kan man alltid använda lite sunt förnuft eller använda en gammal buddistisk filosofi:

"Behandla inte andra som du själv inte vill bli behandlad"

Principen har två poler. Å ena sidan handlar det inte om hur man tror at någon skall tolka en. Det är HUR en tolkas som räknas. Den andra sidan är att man kan inte ropa på vargen för ofta och man kan inte påstå att man blir upprörd av sakliga argument. Blir man det så är och förblir det ens eget problem.

Själv är jag inte framstående på detta men jag försöker faktiskt. Jag har en strävan och en ambition och utveckling mina vänner är ingen destination, det är en resa, en process som pågår hela tiden. För just vad det gäller känslor så är just Samuel ingen superhårding som Christer kallar honom. Han har själv att betrakta den andra sidan på myntet för att förstå detta:

För en tid sedan så råkade jag påstå att Samuel skulle ha ringt mig och det var inte sant. Jag möttes då av en hel storm med ilskna e-mail där Samuel kallade mig för dum och då jag bad honom om ursäkt för detta felaktiga påstående så krävde han att jag totalt skulle dra tillbaka påståendet. Ursäkten vet jag inte om han accepterade utan han verkade mer vara intresserad av hur andra skulle tolka det hela Vilket vi alla nog gör på Sourze. Vi har nog lite behov av att synas.

Låt mig här få klargöra att Samuel absolut inte har ringt mig. Jag tror detta är viktigt då han bad mig om det flera gånger och jag blev glad för det gick att se lite andra känslor än de som man vanligtvis kan skönja i fälten. Samuel verkade ledsen och sårad och jag min dumbom hade, mot bättre vetande, gjort honom illa.

Nåväl, till sist så klagade Samuel på min uppfostran och då testade jag honom lite och bad honom att inte nämna min uppfostran mer. Det gjorde han ju inte - funny enough - utan nu viner det om min barndom lite här och var i kommentarfälten. Jag hade visat en spricka, blivit en "lipsill" och som hämtat från Guillous "ondskan" så strömmade nu detta mer vilt än tidigare och som en taktik. Som Don Quijotes lansstötar i luften mot väderkvarnar.

Jag skulle emellertid vilja be om lite besinning för de som är lite känsligare. Lite mer hänsyn.
Särskilt kanske från min egen sida.

Vad det gäller sourze kommentarfält så skall detta tas upp under ett kommande möte. Jag själv manar för att vi som en gästbok publicerar IP-nummer för att kunna få ett slut för de anonyma titlarna som ofta kommer från ett par mindre mogna personer. Detta vore bra. Och att artikelns kommentarfält blir en redigerbar del så kan vi ta bort de kommentarer från särskilt anonyma förolämpare.

Om vi som skriver på sourze serverar mat och någon hund lyckats hacka ut ett ben som vi skänker så vill vi inte höra om det smakar bra eller inte, där under debattbordet.

Trots allt så är det skribenterna som gör Sourze. Vi har snickrat skåpet och vi vet var det skall stå. Många i kommentarfältet kommer med lysande kommentarer. De skriver inte själva men kan komma med tänkvärdheter. Olof, Bertram, Juanita, Stefan, Frederik och Christer H. Men många är bara enkla passagerare när andra sitter bakom spakarna.

Så om det guppar i ekonomiklassen när jag och Mackan sprängt förstaklassvagnen, eller om ni inte gillar Kyreus, Whilde eller Poulsens överljudsbangar så får ni väl fylla i frågeformuläret med klagomål. Men då lite vänligt.

Så tror jag att ett debattforum skall vara. Detta med att be om ursäkt och moral är dock inte alltid spikrakt. Jag tycker mig se några undantag.

Nästa gång ni hör om "rätt åt honom" för att någon som visat lite känslor eller rentav avlidit så glöm inte att det ofta kommer från en person som klär sin andliga och fysiska feghet bakom ett eller flera alias. Det är ett ryggradslöst blötdjur, som i självhävdelsesyfte försöker göra dygd av ryggradslösheten och försöker färga sin omvärld av sin inneboende ilska för att upphöja förolämpandet, skrattet åt de döda och rättåtdig-dravlet som livsprincip. En postpubertal liten kommentarklottrarKnut som med en signatur målat fan på väggen så en kan få fortsätta med de låga drifterna.

För den som spänner på sig ett revolver bälte och vill måla upp sourzeville som ett tombstone får nog vackert räkna med att bli beskjuten.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 10 aug 2002 15:46