Svaghet

Var det egentligen så klokt att kalla en artikel för svaghet? Jag borde kanske begränsa det. Fast nu tar jag upp det som faller mig in.
En kille sa till mig en gång: "Det är bara svaga människor som tror på gud".
Vad menade han med det? Det har jag funderat på många gånger. Framförallt tänker jag på hur han framförde det och vad han ville ha sagt med det. Minns att jag bara hummade och i stort sett endast tänkte kort att han snackar så mycket.

Men nu så här i efterhand, cirka tio år senare, har uttalandet tagit en annan vinkling. Jag tror att det finns lite sanning bakom det han sa. När jag känner mig som svagast och behöver hjälp, så ber jag till gud. Och det är en medveten handling. Men sedan händer det ibland att man förvånas eller chockas inför en situation och helt plötsligt slinker en kommentar som Herre gud, Åh gode gud, Gud bevare mig, Gud vad rädd jag blev eller liknande in. Känns det igen?

Jag säger så rätt många gånger när jag tänker efter. Fast någonstans omedveten om vad det är jag säger och tänker.

Kort och gott finns det omedvetet inbyggt en svaghet hos alla människor. Nu kan det här låta som en övertygelse, men om jag fick chans att kommentera den där killen idag skulle jag inte nöja mig med ett hm.

Hur kommer det sig att man kan säga att man är svag en dag och stark en annan? Om jag tror att jag är stark så kanske det visar sig att jag egentligen är svag.
Hur mäter man svaghet? Vad jag vet finns det inga givna mått. Tur var väl det, annars skulle det börja produceras en storsäljande termometer som talar om för oss människor om vi är en grad svagare än det normala just idag.

Förstår vi vad svaghet betyder för individen? Ordet svag kan kombineras med en mängd olika betydelser i olika sammanhang, till exempel "Jag är svag för kvinnor", "Jag känner mig svag idag", "Kan du göra drinken svagare". Listan kan bli väldigt lång.
Att känna sig svag inombords är kanske målet med denna artikel. Att inte känna sig tillräcklig, att vara rädd för att inte förstå sig på eller inte våga reda ut varför man vissa dagar kan känna sig svag.
Jag vill inte veta varför jag ibland kan känna mig svag inombords. Det är normalt och det finns inget fel eller rätt när man känner så. Lär dig acceptera att kroppen har en egen vilja och ett eget sätt att tala om det på. Det är helt ok, jag vill inte vara medveten om vad som pågår i min kropp.

Nu ljuger jag, det är klart att jag vill veta vad som pågår i min kropp och det största här i livet är kunskap och medvetenhet. För tusan jag kämpar varje dag för att begripa mig på det ena på det tredje och nöjer mig sällan. Hela tiden strävar jag mot den snöbeklädda toppen på något bergsmassiv, men når inte fram. Inte konstigt om man känner sig svag om man ständigt färdas på det sättet.
Att vara svag, är för mig negativt laddat. Jag dömer och och tillåter mig själv att trycka ner andra människor som ser svaga ut, fast oftast mest i tanken. Men ordet svag är nedbrytande, det finns inga positiva vibbar i det. Fast egentligen har jag hört folk säga "att vara svag är en en styrka i sig".
När jag hör det blir jag glad, fast alldeles för hastigt återvänder den korta glädjen och förblir negativ. Det är som om jag omvandlar och ser svaghet som något ont och otillräckligt.
När jag skriver så är det lätt att erkänna allting, så länge jag vet att ingen läser det, om jag inte vill det förstås. Jag erkänner att jag är svag, för att sedan kunna fortsätta mot toppen av bergsmassivet.

Av Karolina G Martin 07 aug 2002 09:05