farsan

jag såg honom när jag var på väg uppför trappan. då råkade jag titta ut genom fönstret och såg honom komma gående där bortifrån. min pappa. han vinglade på samma sätt som mina storebrorsbarn gör.

så jag tog ingen öl när jag kom hem, trots att det enda jag ville var att få bli full och glömma bort. jag tog ingen öl för jag förstod att pappa skulle skämmas över mig om han såg mig så, drickande en söndagseftermiddag. jag gjorde i ordning en kaffe. och sedan knackade han på min dörr.

jag sa:
vill du att jag ska be om ursäkt för att jag gick?
och pappa sa: jag vet varför du gick.

hon gör alltid likadant, sa min pappa, hon försöker göra verkligheten som hon vill att den ska va.

och det spelar egentligen ingen roll, sade han, för ingenting kommer någonsin att bli annorlunda, det kommer alltid att vara samma.

du kan berätta för henne om hur det är hur många gånger du vill, men hon kommer aldrig att riktigt förstå.

så är din mamma, sa min pappa.

hon kommer aldrig att riktigt förstå.


-

och vid ett tillfälle grät jag och skrek om att det var den här kvinnan som han hade valt att leva med.

och vid ett tillfälle sa jag att jag aldrig hade fått göra det valet.

och vid ett tillfälle sa jag att jag inte ville gråta i hans ansikte.
och pappa sa: varför vill du inte det lilla gumman?
och jag sa: för jag vill att du ska tycka om mig pappa.

jag vill att du ska älska mig pappa
och min pappa sa ingenting.


och vid ett tillfälle tittade jag på min pappa och sa: pappa,
jag är SÅ HÄR stark nu.
och jag knep ihop pekfingret med tummen när jag sa det, och pappa såg allting som inte är någonting,

allt det där som verkligen inte finns,

och han sa: okej.

men din mamma är inte lätt att älska. så här är hur hon är, sa han. lev med det.
och jag tänkte: men jag?
och jag sa: du valde, det gjorde inte jag.

och pappa sa: så här är det.

och jag tänkte: om vi vore nära. ändå.
och sedan tänkte jag: om vi ändå kunde.


och när han kom till mig den kvällen -

och det har liksom aldrig funnits innan
att min pappa har kommit till mig för att ta hand om
eller för att trösta
eller för att säga ATT HAN FINNS

-

och när jag såg honom -
när han kom gående därborta, min PAPPA -

då tänkte jag
att han
är den vackraste man jag någonsin sett -

- och jag tänkte:
jag önskar jag kunde älska dig pappa
jag önskar att jag kunde känna att du är meningsfull pappa

för jag vet att du är det



men jag känner inte så.

Av Annakarin Josefsson 06 aug 2002 09:05