Ådalen 31 vs. Göteborg 2001

Kanske var de gångna 70 åren av relativ arbetsfred och konsensus i det svenska samhället en parentes. Det tycks mig så, när jag läser om Ådalen 31 och jämför med Göteborgskravallerna 2001 som jag själv var en del av fast jag betraktar det inte som kravaller. Arbetarna i Ådalen drev en kamp mot strejkbryteri och för rättvisa löner. Demonstranterna i Göteborg gick under paroller som "Mot Schengenavtalet", "Mot EU:s militarisering" och så vidare. De ansåg att en annan värld var och är möjlig.

Det finns naturligtvis stora skillnader mellan Ådalen och Göteborg, men de olycksbådande parallellerna anmäler sig ändå när man studerar händelseförloppen. Här en liten uppställning av skillnader och likheter.

Antalet offer: I Ådalen dödade militären fem människor däribland en tjej som stod vid sidan av vägen och tittade på och skadade fem. I Göteborg skottskadades tre, varav en mycket allvarligt. Skador förekom också bland ordningsmakten, framförallt i Göteborg.

Grad av provokation mot ordningsmakten: I Ådalen förekom stenkastning mot militären, exempelvis när de lastades av tåget på kvällen den 13 maj, dagen innan skottlossningen. Bland annat fick en militär en sten på hjälmen, som buktades till. Stenkastning ansågs dock inte vara skäl för ordningsmakten att öppna eld! Jämför Göteborg, där just en stenkastande folkmassa ansågs vara skäl nog för polisen att skjuta skarpt.

Händelseförlopp som ledde fram till eldgivningen: I Ådalen handlade det om en folkmassa på 6 000-7 000 människor som demonstrerade mot strejkbryteriet. Deras mål var att passera förbi strejkbrytarnas förläggning i Lunde och protestera. Militären valde att spärra av vägen en bra bit ifrån förläggningen. När folkmassan inte lät sig hindras - de ansåg det fel att spärra av allmän väg - började skottlossningen. I Göteborg var det polisen som hade ringat in en gatufest innan de öppnade eld.

Den upphetsade stämningen hade en förhistoria: I Ådalen var det ett uppträde dagen innan, där några demonstranter hade konfronterat strejkbrytarna ombord på ångaren "Milos". I Göteborg var det antikapitalistmarschen och kravallerna på Avenyn tidigare samma dag.

Domarna: Hårda domar i både Ådalen och Göteborg, mot demonstranterna alltså. Efter Ådalenhändelserna dömdes bland annat strejkledaren Axel Nordström till straffarbete i 2 år och sex månader för ledarskap av upplopp, brott mot annans frihet och demonstration utan tillstånd. Tre andra demonstranter straffades också. Dessa domar bräcks dock av de hårda i Göteborg, där dessutom många fler har straffats. Alla militärer frikändes i HD efter Ådalen, utom furir Tapper vars kulspruta gick av "av misstag" och förmodligen dödade iakttagaren Eira Söderberg. Han fick 3 dagars vaktarrest. Efter Göteborg har hittills ingen polis dömts.

Förekomsten av polisprovokatörer: I Norra Bantorget-kravallerna den 19 maj 1931 som var en direkt reaktion på Ådalen använde sig polisen av civilklädda provokatörer. Jämför Göteborg!

Socialdemokratins reaktion: De ledande socialdemokraterna inom parti och fackförening var "osynliga" under händelseförloppet i Ådalen. Efter skotten kom en kraftig reaktion av sympati för Ådalenarbetarna i socialdemokratisk press och också i uttalanden från partiet. Men faktum kvarstår att socialdemokratin såg stenkastningen och våldet i Ådalen som främmande för deras politiska kultur. Socialdemokratin ville etablera sig som regeringsfähiga och en samarbetspartner för arbetsgivarna. De var därför kluvna i synen på demonstranterna, som de såg som kommunistiska våldsverkare. Jämför Göteborg! Först på 70-talet blev Ådalen en socialdemokratisk myt. Kommer Göteborg någonsin att bli det? Tanken svindlar.

Av Andreas Björsten 19 jul 2002 15:33