Jag håller med rasisterna

Jag är rasist. Jag är dömd att hata och hatas. Jag är skiten som demokratin föder, jag är det ni helst av allt inte vill veta av, arvet efter folkhemmet.

Det som förundrar mig mest är att samtidigt som ni hatar och föraktar mig och mina likar så vill ni ha mig kvar. Ni talar om det fria ordet, rätten till att yttra sig, tänka fritt. Se hur ni beter er, ni ränner runt på gator och torg, protesterar mot allt vad det finns att protestera emot. Det föder anarki och kaos, men jag och mina likar tackar, det ger oss luft under vingarna. Och ni har ingenting att sätta in mot denna pöbel, ingen auktoritet som kan mobiliseras till motangrepp. Inse; Sverige som det ser ut idag är tamt. Det finns ingen auktoritet som leder oss, det finns inga givna ledare, det finns ingen vi kan lita på. Sverige är ett stort jävla ingenting.

Det daltas med människor, vi måste pyssla om och ta hand om, linda in och förbjuda. Helvete finns det ingen människa som vågar i Sverige. Jag är rasist, jag vågar stå upp för vad jag tycker och tänker, jag tänker slåss för vad jag tror på. Jag kan se felen och jag reagerar och agerar. Om ni vore hälften av vad jag är så skulle mitt land inte vara infekterat av en massa element som trycker sig mot väggen av rädsla för att ramla omkull när vinden blåser ute. Se mig i ögonen, det är allt jag begär av mina så kallade medmänniskor. Våga det och ni har kommit en bit på väg till att bli rakryggade stolta människor. Visst, ni kommer att pissa på min grav, men jag dog för vad jag trodde på, jag dog som hel människa.

Självklart är jag INTE rasist. Det kan inte finnas något dummare än att hata på grund av utseende och härkomst. Men penetrerar vi ideologin så kan jag inte annat än att förundras över deras övertygelse. Det gäller för all fanatism egentligen. Men då vi har rasism närmast oss så kan det vara kul att utgå ifrån den. Det är övertygelsen jag intresserar mig för, den genomsyrar hela livsåskådningen hos dessa människor. Våldet är en bisak, jävligt skrämmande, men dock en bisak.

Antingen är de så dumma eller så är de sådana att de vågar reagera och agera över något de inte tycker stämmer med deras världsbild. Där kan vi andra tama svenskar lära oss något. Eller titta på de många invandrare som tar för sig av det svenska samhället, varför avskyr vi deras beteende. Kan det vara fråga om avund eller bara en kulturkrock? Jag vet inte, men jag skulle behöva lite invandrarblod i mina ådror då och då. Svensken måste börja tro på sig själv som individ, glömma allt som har med det kollektiva levandet att göra. Vi lever inte i ett kollektiv, vi är individer. Vi måste börja leva våra liv efter dessa premisser, våga vara egoistiska.

Det handlar inte om att roffa åt sig så mycket man kan på en så kort tid som möjligt, det handlar om att våga bry sig om sig själv. Inte så som alla "må bra-tidningar" vill, utan att verkligen lyssna till sina egna behov först. Det är då man själv mår bra som man är stark nog att bry sig om andra, eller hur? Vi måste ha krav på de som skall styra oss, vi måste våga säga stopp för det som demokratin erbjuder oss, riskerna till att verka för icke demokratiska verksamheter.

Om vi lär av svinen kan vi kanske bli bättre människor. Egoism och ansvar hand i hand, låter det konstigt? I grund och botten så är det inte konstigare än att det faktiskt skulle fungera, om vi nu bara har stake nog att leva efter våra egna behov före andras utan att för den delen dra nytta av andras svagheter. Fast det är klart, teorin är vacklande i många aspekter, främst för att den skulle bli för lång att redogöra här, så mycket av tankegångarna går förlorade där igenom. Men också på grund av att människor är som de är och det kan ingen göra något åt, annat än de själva. För någon form av kollektivt tänkande måste det finnas för att vi som grupp skall fungera. Eller behövs det bara att vi går till oss själva och lyssnar till vad vi inte vill ha och vad vi vill ha? Personligen tror jag att det skulle räcka, men jag känner ju inte alla så att jag vet inte. Och farhågorna besannas ju varje dag på nyheterna om vilka människor vi delar den här planeten med.

Så rasist är jag inte, men jag kunde behöva lite övertygelse nu när mörkret faller över vårat vaga land och jag vet att många med mig kunde behöva det med.

Av Mattias Ander 10 jul 2002 16:55