Elof Sonesson

Nio minuter över elva störtar Elof in på banken. I sin vänstra hand håller han en utsliten läderväska. Den högra handen är fullt upptagen med att se till så att inte pistolen syns alltför mycket genom jackfickan. De få som uppfattar Elof ser nog inget farligt hos denna nervösa man. Hade de bara vetat vad han tänker göra hade nog aktat sig ifrån honom. Helst sprungit ut från banken. Men det är ingen som lägger någon större vikt vid hans entré. Besviket svär Elof för sig självt, han hade hoppats på att människor skulle skrika, lägga sig på golvet eller be för sina liv. Men ack, en looser som han är vinner han ingenting med denna entré heller.

"Fan, huvan, måste få på mig huvan."

Den vänstra handen låter väskan falla mot golvet. Den högra släpper sitt grepp om pistolen. Och i ett tappert försök till samarbete för att få ur huvan ur den vänstra fickan och sätta den på huvudet ramlar pistolen ur hans ficka.

"Skit!"

Hans hesa men ändå kraftfulla stämma väcker ingen direkt reaktion hos någon av kunderna på banken. Alla fortsätter de med sina bankärenden.

"Va fan."

Elof börjar nu få upp sina sinnen för den pågående situationen. Men fast besluten att genomföra detta rån tar han på sig sin luva, tar upp pistolen och greppar väskan. Med bestämda steg går han fram mot lucka ett.

"Nu jävlar ska de få veta vem Elof Sonesson är."

Han tar det sista steget fram mot kassan, skövlar undan personen som höll på med sina ärenden och slänger upp väskan och riktar pistolen mot personalen i kassan.

"Fyll väskan med pengar, annars skjuter jag. Och gör det jävligt snabbt."

Kassörskan tittar undrande på honom, lyfter upp sin hand över disken och visar ett tydligt och bestämt långfinger åt honom. Sedan ber hon honom snällt att flytta på sig och ge plats åt den kund som hon höll på att expediera. Först gör han ingenting, utom att stirra henne i ögonen och se ut som det fån han verkligen är. Sedan exploderar han i ett vansinne utan des like.

"Va, får du göra så här, räcka fuck you åt mig, en kund? Fan, jag är gammal nog att vara din farsa."

"Sug kuk."

Det är allt hon säger honom med lugna blå ögon. Elof tar pistolen och skjuter henne, rakt i pannan. Blod och hjärna dekorerar väggen bakom henne. Elof känner ett tryck ifrån magen och spyan är ett faktum bara sekunden efter att hennes sista ord rörde vid hans trumhinnor. Han får av sig huvan och torkar av sig omkring munnen med den högra ärmen på jackan.

Nu är han skogstokig. Han väljer att avlossa fler skott och vänder sig om beredd på att möta kaos och tumult, springande människor, bedjande människor. Äntligen har han vunnit respekt. Allt han möter är lugna och likgiltiga ansikten. Inte en enda ser åt hans håll, vilket gör honom bestört, sorgsen, förbannad. På måfå skjuter han omkring sig, människor faller som furor i höststormen. Han tömmer sitt magasin, laddar om och tömmer det igen. Inte en enda gång kan han se att någon reagerar och till slut skjuter han på lik. Utmattad av sitt ursinne låter han pistolen falla till marken. Han ser sig omkring på vad han skapat och allt han känner är sorg, sorg över att ingen reagerat.

"Fan de var ju lik innan jag började skjuta", tänker han.

Men han är ledsen, han fick inte åtnjuta den respekt han tyckte sig vara värd efter allt han gjort inför detta. Så som den loosern han är lämnar han scenariot med tunga sorgsna steg för att bege sig tillbaka där allt började. Den där tråkiga förortslägenheten. Och imorgon, tänker han, imorgon går jag till jobbet igen.

Inte någonting stod det i tidningen dagen efter, detta fick Elof att bryta ihop totalt. Två dagar efter rånförsöket slängde sig Elof framför ett pendeltåg vid Huddinge station. Och inte ens då fick han någon rubrik. Jag tror inte ens han fick en gravplats.

Av Mattias Ander 09 jul 2002 17:51