Varför ska vi skriva?

Det ligger i vår mänskliga natur att skriva, att avreagera oss och få ut vad som finns inom oss. Genom dokumentation sparar vi vår tid för betraktelse i framtiden. Skrivandet kan även ses som en sorts vädjan till en högre makt eller till något oförklarligt, eller som en meditation, som ett sätt att få utlopp för sina inneboende känslor eller en självrannsakan, där man får utlopp för både glädje och sorg. Att skriva ger styrka, insikt och kraft åt konsten att leva och är bra för själen. Men med skrivandet följer även ett visst ansvar, ett ansvar för det man skriver och det man får ut. Hur det man skriver kan påverka andras liv och andras tankesätt. Skriften är ett av de mest demokratiska sätt som finns i världen för att göra sin röst hörd och ett av de äldsta uttrycksmedlen.


Så hur gör man då när man ska börja skriva?

Börja med att studera din tillvaro. Att du har en penna, ett tangentbord eller en skrivmaskin förändrar ingenting och ingenting kommer att förändras medan du skriver. Däremot kan det du skriver påverka dina läsare och deras reaktioner på innehållet och om de blir tillräckligt många, kan de förändra en hel värld. Det är alltid människor som förändrar världen, aldrig redskapen i sig och pennan är bara ett redskap bland andra i den förändringen. När du har studerat din tillvaro är det dags att välja vad skrivandet ska riktas mot. Pennan, tangentbordet eller skrivmaskinen är en maskin och den blir aldrig något annat. Några minuters knappande på tangentbordet och du är teknisk klar för att kunna hantera maskinen. Den lyder under din lag och fungerar enligt dina önskemål. Du bestämmer dess utformning, mål och skapande förmåga. Det är praktiskt taget aldrig en pennas, ett tangentbords eller en skrivmaskins fel om ditt skrivande inte blir lyckat.


Så vad innebär det att skriva?

Skrivandet handlar om att förmedla uttryck för det fria ordet som tolkning av världen utifrån ett förbestämt perspektiv. Texten kan vara kort eller långt, detaljerat eller ytligt, det är upp till dig som författare. Skriv ner det som är värdefullt för dig - även om det bara verkar vara en bagatell - så kommer du ihåg det och senare när du tittar tillbaka på vad du skrev, på dess kontext, så ser du dess rätta betydelse. Känn friheten och möjligheterna i skrivandet. Det är nämligen en enorm frihet att få skriva om vad man vill och hur man vill. Rättigheten att få ha ansvar över sina egna tankar och vilja är en otroligt fantastisk rättighet, som innebär att vi får makt över det fria ordet och dess formulering. Det kan vara modigt att skriva om saker som innebär kritisering över den rådande regimen eller över orättvisor i samhället, som kan väcka kraftigt motstånd. Många författare har fått sitt liv berövat på grund av sin pennas flit, till exempel Ken Saro-Wiwa som hängdes i Nigeria år 1995 av den Nigerianska regimen.
Det viktiga med skrivandet är dock att hålla det igång, ingen undervisning i världen kan ersätta dina egna erfarenheter med pennan i handen. För varför ska andra skriva åt oss? Vi överlämnar ju allt till andra människor nu för tiden, bara för att vi inte vågar konkurrera med dem. Men det är just det vi inte ska göra. Jag älskar att spela gitarr, men jag spelar hellre än bra. Artister spelar underbart på MTV, ZTV, från radion och ur stereon och hur skulle jag kunna konkurrera med dem? Jo, genom att våga, genom att chansa och göra det jag älskar bara för att det är roligt, bara för att det ger mig något och inte för något annat. Så gör vad du tycker om att göra, bara för att du vill det, oavsett vad andra tycker. Inom dig har du otroliga verktyg att arbeta med - din kropp, din hjärna och dina tankar. Använd dem, men tänk efter innan du gör det, på vad du vill få fram med orden och hur du vill att din skrift ska framställas.

När vi skriver är vi alla jämlika. Då är vi alla individer, där var och en helt unik. Skriverier tål inte gränsdragningar. För det upphäver meningen med dem och deras betydelse. En författare skriver i egenskap av människa, inte på grund av kön, så i skrivandets skull är vi alla jämlika. Men å andra sidan lever vi inte i ett klasslöst samhälle eller ett samhälle med jämlikhet mellan män och kvinnor. Därför är det berättigat att fråga sig om våra skriverier verkligen tillhör oss alla eller om de bedöms utifrån vems signatur som syns i slutet av texten, men oavsett svaret så borde vi alla skriva, för vi är alla författare, oavsett hur och vad vi skriver om.

Av Jill Wattin 01 jul 2002 11:40