Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Konspirationen mot inspirationen

Sanningen gör gott.

Jag sitter så dyster och grubblar.
Jag sitter i sorgsen tristess.
Jag sitter, men ändå jag snubblar.
Jag ligger så ömklig och less.

Blankvers på blankvers jag skriver,
men är på impulser helt pank.
Med blankvers min tid jag fördriver,
ja, hela min skärm den är blank.

Var är då inspirationen?
Var är min skrivglädje nu?
Var är den lättsamma tonen?
Var är fantasin, hörru du?

Jag prövade med anaforer
fast dessa tog plötsligen slut.
Så jag testade med metaforer,
som blev liknelser - torra som krut.

Epigram på mig illvilligt vänta,
det blev nästa försöket för mig,
och detta fick denna kontenta,
som jag skall berätta för dig:

Saknar man alla talanger
som krävs för att skriva en bok
och endast författar haranger
då slutar man om man är klok.

Så jag avslutar med aforismen
jag skrivit på just denna dag:
"Vig dig åt analfabetismen
om du skriver sämre än jag."