Min vattenflaska räddade Sverige

Sverige - Argentina, cirka tio minuter in i andra halvlek. Sverige har hållit uppe spelet bra under en period. Men plötsligt kommer några felpassningar och det börjar se darrigt ut igen. Nervositeten sprider sig i lokalen. Själv sitter jag en bit bak på min stol och undrar vad i helsike jag har gjort för fel nu då!?

Tack och lov kommer jag på det - jag har ställt ifrån mig vattenflaskan! Herregud, hur kan jag vara så vårdslös!? Har jag inte lärt mig någonting under hela den här tiden!?

Jag förbannar mig själv, vispar snabbt åt mig flaskan och tar en rejäl klunk. På TV-skärmen återerövrar Anders Svensson bollen. Så där ja. Jag andas ut och kramar vattenflaskan hårdare.

På skärmen böljar spelet fram och tillbaks och hela salen lever med. Inte en enda noterar min personliga kamp för att föra Sverige vidare till åttondelsfinal.

Flyttar lite på mig i stolen. Mellberg tappar bollen. Jag flyttar snabbt tillbaks. Nu ser det bättre ut. Få se, vad mer kan jag göra?

Jag försöker att trumma med benet på exakt samma sätt som jag gjorde när Sverige hade det där bra anfallet i första halvlek. Hur var det nu - så här? Argentina anfaller Nej, det måste ha varit för snabbt.

Jag saktar ner trummandet lite. Mjällby nickar bort bollen. Så där ja, nu börjar det likna något. Jag trummar vidare med benet. Jag dricker en klunk och är nära att ställa ifrån mig vattenflaskan igen, men kommer på mig. Phew, där var det nära. Jävligt nära. MÅSTE vara mer försiktig.

Vattenflaskan i knät igen. Anders Svensson får bollen och driver uppåt mot Argentinas straffområde. Jag trummar med benet mot golvet. Sverige får frispark! Nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen och trumma rätt. Och att inte byta ställning.

Åskådarna i salen biter på naglarna. En del dricker en klunk öl för att lugna ner sig. Några sjunger. Jag gör vad jag kan - trummar med benet. Och kramar vattenflaskan.

Anders Svensson skjuter mål!!!!! 1-0 till Sverige! För några sekunder överger jag allt vad positioner och vattenflaskor heter och skriker och dansar ut min glädje tillsammans med alla andra.

Resten av halvleken blir en lång, underbar plåga; fylld av kval. Hur jag ska hålla flaskan; vilket ben som ska ligga över det andra; och mot vilken skuldra jag ska luta mig. Efter matchen är jag minst lika svettig som hjältarna på TV:n. Och känner mig, på något tillfredställande men mystiskt sätt, högst delaktig i framgången.

Hur Argentina lyckades göra mål? Sorry, ren orutin från min sida - vattnet i flaskan tog slut. Som tur var fanns det en karaff på bordet att fylla på med. Tack och lov räckte det matchen ut...

Visst, jag erkänner. Jag är vidskeplig när det kommer till sport. Till och med larvigt vidskeplig. Övermänskligt vidskeplig. Det är omoget. Det är säkert ohälsosamt också. Kanske till och med farligt. Men jag hittade rätt rytm med benet. Och Sverige gick vidare.

Så ni kan lita på att jag kommer trumma som en galning på söndag. Och går det lika bra då vet ni vilka ni kan tacka. Mig och alla andra vidskepliga galningar som sitter, trummar och dricker rätt...

Av Niklas Nilsson 12 jun 2002 15:33