Att älska med ljuset på

Du stapplar ut på krogen... bara för att några timmar senare stappla hem ostadigare än någonsin. Skillnaden är bara den att du nu har någon att stödja dig mot. Visst såg han nästan alldeles för läcker ut i mörkret på stadens inneställe? Att han sedan nappade på att följa med just dig hem är ju bara för bra för att vara sant. Du är inte alldeles säker på vad han heter, men vad spelar det för roll? Det är ju inte som om ni kommer att bli tillsammans efter det här. På väg hem genom den mörka staden rabblar ni standardfraserna. Ord som alla är glömda imorgon bitti, i gryningen, eller allra helst strax innan, då han smyger sin väg utan att säga hej då. Inte ens ett "...det var härligt".

Ju närmare din port ni kommer desto mer krampaktigt blir samtalet. Ett visst mått av ånger, ska du verkligen genomföra det här? "Jag kan ju inte bara säga åt honom att det inte blir något."

I samma stund som du tänker det ser du i ögonvrån hur han letar efter något i sina fickor. Han verkar till sist hitta det han söker, du hör rentav en lättnadens suck. "Fattas bara att han vill göra det med lyset på också." Något du inte tycker passar sig för människor med åtminstone en gnutta självkritik. Och du som inte ens gick ut på krogen med tanken att ta med dig någon hem. Det innebär att det i hallen ligger tre veckors reklam, två soppåsar, sängen är obäddad, köket ser ut som en krigszon och badrummet ska vi inte tala om... Till råga på allt matchar inte ens dina underkäder. Den lustkänsla som vaknade till liv i mörkret svalnar i en allt raskare takt. "Vad fan ska han tro?"

Det tar ett tag innan du lyckats fumla reda på lägenhetsnycklarna och ni tar er in genom dörren. "Trevlig lägenhet."

Ja, det var det enda han sa innan han också bad dig släcka ljuset. "Du, inte behöver vi se varandra också?"

Av Linda Björling 07 maj 2002 09:33