Wij och Ternheim i Växjö - udda söndagslyrik
Ljuset i taket tänds och sakta rör sig publiken mot den vänstra respektive högra utgången. Sorlet varvas med sekunder av tyst eftertänksamhet. Tomas Andersson Wij och Anna Ternheim har stått på scen.
När någon dör kommer historier fram i ljuset
"Det var nog bara min morfar och hans föräldrar som sett honom i så lite som sina kalsonger. Fast han var gift, så är jag säker på detta eftersom det enligt honom inte vore korrekt att visa sig annat än helt påklädd."
Anpassning till ljuset
Det är enklare så här, att följa linjerna. Då kanske man kan sluta tänka.
Hopp om ljuset
Skrev detta för ... många år sedan. Hittade den en morgon bland gamla papper. Man ska stå för det man skrivit. Och sparat.
