LO offrar barnens välfärd

LO sviker medlemmarnas barn. Man offrar barnens välfärd - den blir för dyr, säger styrelsen. Det är upprörande och skrämmande att LO iskallt offrar barnens hälsa och välfärd av hänsyn till marknadens krav. Barnen får betala ett högt pris - sin fysiska och psykiska hälsa. LO sviker här på ett upprörande sätt sina medlemmars barn.

I en motion till LOs kongress 2000 skriver Livsmedelsarbetareförbundet avdelning 1 i Göteborg bland annat att: "Idag måste många i LO-kollektivet börja förvärvsarbeta när barnen fyllt ett år. Vid denna tidpunkt har barnen inte hunnit få den trygghet som behövs för att vara ifrån sina föräldrar 10-12 timmar per dag. Barnen blir stressade av att slitas upp tidigt på morgonen, hemsläpade på eftermiddagen för att hinna få i sig mat. Innan de ska sova för att sen orka upp morgonen efter. Föräldrarna är trötta och lättirriterade vilket påverkar tryggheten för barnen negativt. På daghemmet är de mindre barnen betydligt mer krävande än de äldre på grund av blöjbyten och ständig passning. Detta gör att de äldre inte hinner få den uppmärksamhet som de behöver och kräver. Resultatet av detta blir bråkiga och stökiga barn, bara för att någon ska se och uppmärksamma dem. Personalen blir stressad av att passa de mindre och samtidigt hålla ordning på de äldre, vilket medför en känsla av vanmakt och otillräcklighet hos personalen.

Vid en förlängning av föräldrapenningen till tre år skulle barnen förmodligen bli tryggare och bättre förstå varför de ska upp tidigt på morgonen. På daghemmet blir de mer uppmärksammade av personalen på ett naturligt sätt och det resulterar i att de blir tryggare i sig själva. Ett tryggt barn har en större chans att bli harmoniskt och behöver inte ta till våld, vandalism eller dylikt, som tonåring."

LO styrelsen uppmanar kongressen att avslå motionen med bland annat följande motivering: "Att ha som målsättning att föräldraförsäkringen ska vara tre år är emellertid inte realistiskt av ekonomiska skäl. En sådan reform skulle innebära oerhört stora kostnader och dessutom leda till stora minskningar av arbetsutbudet."

Inez Knudsen, Metall, vädjar till kongressen: "Vad jag inte hade förväntat mig var att i motionsutlåtandena hitta argument som kunde ha varit plockade från SAF:s eller marknadens texter! Det är, som motionären skriver, till stora delar marknadens behov som även styr barnens situation. Det är inte bara, som det står i motionen, "förmodligen" så, utan enligt all pedagogisk och psykologisk forskning är det så att barnen verkligen skulle få en bättre start i livet och bli tryggare om de fick vara tillsammans med föräldrarna de första åren....Ta ställning för barnen!"

Roger Andersson, Livs, vädjar också: "Känn efter: visst är det så att många av våra medlemmar beskyller sossarna för att man aldrig kan vara hemma hos sina barn, att sossarna har institutionaliserat Sverige och att det ska vara dagis från sex, sju månader. Människor i arbetarklassen och LO-kollektivet och säkert också stora delar av Stures medlemmar, har inte råd att vara hemma med ungarna. Låt oss spänna bågen och tillsammans sätta upp målet att redan i barndomen förebygga de jobbiga tiderna när barnen blir tonåringar och är på väg in i vuxenvärlden. Låt oss fixa det med ett socialt engagemang. Låt de föräldrar som vill vara hemma. Det är ju inte så att bara för att vi bifaller den här motionen idag så måste de vara hemma, som man ofta uppfattar förslag i arbetstidsfrågan också. Nej, det måste inte vara så - men normen och synen på människan måste vara sådan att vi ger människor möjligheter att utvecklas i sin egen takt."

Kongressen följde styrelsens uppmaning och avslog motionen.

Jag har för mig att någon sosse en gång sa: "Vi ska lyssna på rörelsen." Men det har man uppenbarligen slutat med. Idag är allt toppstyrt. Vad som är bäst för barnen tar man ingen hänsyn till.

Av Monica Bodling 04 maj 2002 14:59