Jag fick ett rövhål i ansiktet

Min pojkvän och jag är på väg ut på landet. Solen gassar och himlen är så där klyschigt molnfri. Vi blir sugna på glass och stannar vid en liten bensinstation. Jag går in i butiken och plockar en Expressen och två glassar och ställer mig i kön för att betala.

Och då får jag syn på det. Sådär lite i ögonvrån. Först reagerar jag inte alls. Jag tänker på den kommande ledigheten. På solen och havet. Smågluttar på vad som finns i butiken: Batterier, tidningar, kondomer, studsbollar, leksaksbilar...

Men någonting får mig att vända tillbaka huvudet. Till CD-hyllan. Och där. Längst fram. Längst ner. Fullt synligt. Jag spärrar upp ögonen.

I hyllan står en skiva med en omslagsbild som skulle få det mest luttrade pervot att sätta sin Storstrut i halsen. Bilden föreställer en kvinna som står på alla fyra. Hon bär läderstövlar både på fötterna och händerna. Och stringtrosan i gummi som hon klämt på sig döljer med nöda och näppe det rosa lilla krysset. Och jag menar då inte det kryss man snackar om under en fotbollsmatch. Och så hänger kvinnan med huvudet mellan allt det där och anstränger sig för att le förföriskt. Resultatet är rätt illa, då hela nyllet är förvridet i en sorgligt knallröd grimas. Kvinnan på bilden kör upp sitt stringarsle rakt in i mitt ansikte!

Är det det här som är sexigt nuförtiden? När fantasin tryter och romantiken gått bort i tvätten? Vem tänder på det här? Vill man köpa skivan när man ser bilden? Blir man ens nyfiken på vad det är för typ av musik?

Jag blir illamående. Jag tänder inte på det. Men visst blir jag nyfiken. Inte på vad det är för musik som säljs med hjälp av ett illa dolt rövhål. Men jag blir nyfiken på vad som kan finnas i huvudet på den person, som sitter bakom det skrivbord, som tillhör det skivbolag, som ger ut detta. Men framförallt blir jag nyfiken på den som äger butiken. Och låter sådan här illaluktande smörja stå framme i butiken. Längst fram i skivhyllan. Så långt ner att en vuxen måste böja sig ner för att kunna se vad som finns i hyllan. Med andra ord; i den höjd som ett barn på kanske fem, sex år befinner sig!

Vad svarar man sedan sitt barn när det frågar:
- Varför står tanten så där och visar rumpan?
- Och varför ser hon så konstig ut?

Jag vet inte vad jag skulle svara. Jag skulle nog bara dra med mig ungen ut.

Och sen gå och kräkas bakom knuten.

Jag kollade upp vad det var för skiva som låg inuti det lockande fodralet: En dubbel-CD med tysk techno!

Av Anne Haavisto 02 maj 2002 09:38