Vetenskapstron, vår tids fundamentalism, del 1

Det är ingen tvekan om att ett av vår tids dominerande paradigmer är evolutionsparadigmet. Alltings ursprung - universums, livets och människans - förklaras här med hjälp av en kombination av slump och naturlagar. Evolutionsmodellen, som från början var en rent biologisk modell, används numera för att förklara nästan allting, eller som den amerikanske filosofen Tomas Nagel uttrycker det:

Vissa kan frestas att erbjuda, eller åtminstone att föreställa sig, en evolutionär förklaring, så som bruket är i dessa dagar för allt under solen. Evolutionärt viftande är ett exempel på tendensen att ta en teori som har varit framgångsrik inom en domän och tillämpa den på vad som helst annat som man inte begriper - ja inte ens tillämpa den, utan vagt föreställa sig en sådan tillämpning.
Evolutionsperspektivet anses allmänt, i massmedia och skolans läroböcker, vara fullständigt bevisat bortom varje rimligt tvivel. Möjligen återstår några smärre luckor att fylla i.

Man menar till och med att evolutionsteorin inte längre kan betraktas som en vetenskaplig teori, utan att den i själva verket är ett faktum, vilket inte kan, bör eller får ifrågasättas. Varje kritik av evolutionen bemöts oftast med hån, löje och förakt. Utmärkande är att man sällan bemöter kritikernas argument utan koncentrerar sig på att tala om hur dumma, okunniga och oärliga kritkerna är. Och visst finns sällskapet för platta jorden representerat även bland evolutionskritiker, tyvärr, men det finns också seriös kritik från framstående forskare, vilken är väl värd att ta på allvar.

I massmedia har det senaste halvåret förekommit en ganska så upphetsad debatt i ämnet. Kristna och andra som uttryckt tvivel på att evolutionsteorin verkligen kan förklara allt som den gör anspråk på att kunna förklara, har under debatten anklagats för att ha:

1. En antivetenskaplig inställning
2. Ett inbyggt vetenskapsförakt.

I själva verket är det majoriteten av evolutionister som kan anklagas för just detta! De tycks helt omedvetna om vetenskapens möjligheter och begränsningar, och visar detta genom att framställa teorier om alltings ursprung som yttryck för den yttersta sanningen. Genom att ge en vetenskaplig teori närmast religiös status, hjälper man emellertid inte vetenskapen framåt, utan reducerar vetenskapen till subjektiva åsikter.

Låt mig försöka sammanfatta vad vetenskap är, och vad den kan och inte kan.

1. Vetenskapen kan endast studera växelverkan mellan materiella objekt i rum och tid. Om det existerar en andlig verklighet, kan denna omöjligen studeras vetenskapligt. Vetenskapen kan således vare sig bevisa eller motbevisa existensen av det andliga.

2. Den vetenskapliga metoden fungerar fullt ut endast då man studerar upprepbara händelser, det vill säga fenomen som kan upprepas på olika platser och vid olika tidpunkter. Engångsföreteelser, som mirakler eller de olika ursprungsfrågorna, till exempel livets och arternas uppkomst, ligger därför helt eller delvis utanför vetenskapens kompetensområde, eller i varje fall i utkanten av detta område. Vetenskapen kan således varken utesluta existensen av under och mirakler eller existensen av en skapare.

3. En vetenskaplig teori utgör en modell av den materiella verkligheten. En teori kan betraktas som ett slags färgade glasögon man tar på sig och ser världen genom. Varje vetenskaplig teori innebär en förenkling av det man studerar. Ingen vetenskapsgren ger därför hela sanningen. De olika grenarna kompletterar i stället varandra och ger tillsammans en mer fullständig beskrivning och förståelse av den materiella verkligheten. Eftersom vetenskapen endast sysslar med materiella fenomen, kan man inte av logiska skäl utesluta existensen av en andlig verklighet, som ligger utanför den samlade vetenskapens förklaringsförmåga. Om människan också har en andlig sida, kan hon aldrig till fullo förklaras vetenskapligt.

Inte ens den samlade insatsen från fysik, kemi, biologi, psykologi, sociologi etcetera kan då ge en komplett människobeskrivning. Psykologins och psykiatrins massiva oförmåga att komma till rätta med mänskliga problem, talar knappast för tesen att människan endast är ett materiellt fenomen.

4. Om företrädare för en viss vetenskapsgren använder uttrycket "inget annat än" är det viktigt att vara på sin vakt "människan är inget annat än ett djur" och liknande. Vetenskapen innebär alltid en reduktion av komplexa processer till något mycket enklare. Vid reduktionen tappar man information om det man studerar. Denna information kan sedan inte återskapas. Ingen vetenskaplig teori ger därför en uttömmande beskrivning av den totala helheten. Om en forskare gör anspråk på att hans perspektiv på verkligheten är det enda tillåtna och meningsfulla, sysslar han inte längre med vetenskap utan med ideologi.

Företrädare för vissa vetenskapliga discipliner gör tyvärr ofta detta fel. Speciellt vanligt verkar det vara bland dagens biologer, som verkar ha en helt annan vetenskapssyn än vad till exempel fysiker har. Biologin, speciellt då evolutionsbiologin, har idag dessvärre alltför ofta urartat till "biologism", det vill säga en filosofi, med näst intill religiösa anspråk.

5. Vetenskapen är inget uttryck för någon yttersta sanning. Den enda vetenskapsgren, vars slutsatser är absolut sanna och objektiva, är matematiken. Priset man fått betala för detta är att matematiken inte handlar om verkligheten, utan utgör ett slutet logiskt system, en slags lek med symboler. För alla andra vetenskapliga discipliner, som således handlar om den fysiska verkligheten, är slutsatserna i princip obevisbara i någon absolut mening.

En teori kan endast troliggöras genom upprepade försök, men när som helst kan en ny observation omkullkasta hela teorin vilket har hänt gång på gång under vetenskapens historia. En "sann" teori kan således aldrig verifieras i någon absolut mening. Däremot så kan en falsk teori falsifieras här räcker det med en enda observation. Kravet på falsifierbarhet, som infördes av Karl Popper, anses allmänt vara ett nödvändigt krav på en vetenskaplig teori. En teori som är så svävande och diffus att den i princip är omöjlig att vederlägga, är således ovetenskaplig. Flertalet av de teorier som sysslar med ursprungsfrågor verkar till vissa delar vara behäftade med denna svaghet.

6. En vetenskaplig teori är sann om den är motsägelsefri det vill säga inte säger emot sig själv samt stämmer överens med verkligheten observationer och experiment. Flera teorier kan ibland beskriva verkligheten lika bra och är då enligt den givna definitionen "sanna", trots att de kanske ger helt olika förklaringar till det observerade. En teori är således inte lika med verkligheten själv, utan endast en modell av densamma. För att undvika missförstånd menar många vetenskapsfilosofer att man i stället för att säga att en teori är "sann", borde säga att den är "användbar".

7. Om flera teorier kan förklara samma fenomen, kan inte vetenskapen avgöra vilken teori som är att föredra. I praktiken väljer man oftast den enklaste, vackraste och mest övergripande teorin. Motiveringen till detta är inte vetenskaplig utan filosofisk. Det finns inget som säger att den enklaste förklaringen är lika med den absoluta sanningen. Detta visar klart och tydligt att vetenskap inte är ett uttryck för den yttersta verkligheten, utan att den vetenskapliga metoden helt enkelt utgör ett praktiskt verktyg för att handskas med den fysiska värld som vi lever i.

8. Inom alla vetenskapliga discipliner gäller att observationer och experiment tolkas utifrån det för tillfället rådande paradigmet den övergripande världsbilden. Ett paradigm är inte en hypotes eller en teori, utan innebär ett sätt att betrakta världen på. Observationer som inte ryms inom det gällande paradigmet förkastas eller omtolkas. Inga fakta kan således omkullkasta ett paradigm. Ett samhälles tänkande formas i viss mån av vetenskapens paradigmer.

I skolan framställs det rådande paradigmet oftast som så självklart att det är svårt att förstå hur det skulle kunna vara på något annat sätt. När ett paradigm så småningom faller, till exempel på grund av att det blivit alltför klumpigt och komplicerat, ersätts det omedelbart med ett nytt paradigm. Det finns ingen som helst anledning att betvivla, att vissa teorier som vi idag betraktar som självklara, så småningom kommer att radikalt förändras eller till och med överges.

9. All vetenskap utgår från obevisade och obevisbara filosofiska antaganden om världen. Ett sådant är att verkligheten är logiskt uppbyggd och därför kan förstås med hjälp av förnuftet. I ett universum som har uppstått av en slump, finns emellertid ingen anledning att göra ett sådant antagande. Detta har fått många framstående forskare att vara öppna för att universum kan ha ett intelligent ursprung. Ett annat antagande, som ligger till grund för vetenskapen, är att de fenomen vi studerar enbart är resultatet av inomvärldsliga orsakssamband.

Vetenskapen utesluter således att något övernaturligt kan ingripa i det observerade. Detta är nödvändigt för att den vetenskapliga metoden skall fungera, men innebär samtidigt att vetenskapen är oförmögen att uttala sig om det övernaturliga. Den kan varken säga för eller mot. Vetenskapens oförmåga att studera det övernaturliga innebär ingen inkompetensförklaring av den, lika lite som ett mikroskops oförmåga att studera avlägsna planeter innebär att mikroskop är värdelösa. Det handlar bara att använda rätt instrument för det man vill studera. Sunt förnuft är att använda rätt verktyg som tar hänsyn till det studerade objektets natur.

Att vetenskapen inte kan observera och analysera det övernaturliga är givetvis inget bevis för att det övernaturliga inte existerar, utan innebär bara att vetenskapen tvingas erkänna sin oförmåga att studera det övernaturliga. Dess "spelregler" säger helt enkelt att övernaturliga ingripanden betraktas som "fusk". Men att reglerna för ett visst spel förbjuder fusk betyder inte, som man lätt inser, att fusk inte förekommer.

Vetenskapen står således inte i någon motsatsställning till det andliga. Ibland brukar man lite förenklat säga att vetenskapen svarar på frågan "hur?", medan de andliga svaren handlar om frågan "varför?" Dessa två svar står inte i motsats till varandra, utan kompletterar i stället varandra.

Fortsättning följer.

Av Krister Renard 29 apr 2002 16:35