Kommunikationshysteri

Satt precis och tittade på Gokväll i en av våra kära TV-kanaler. Man tittar på mycket konstigt när man matar en bebis, hrm, så jag har inte blivit tantig eller så. Men i alla fall så handlade programmet om självvald ensamhet och författaren Marianne Ahrne och popstjärnan Olle Ljungström satt och diskuterade med programledaren om just detta. Och det bara slog mig! Det är precis så som jag känner det. De talade om "kommunikationhysterin" som idag råder i vårt samhälle. Jag håller med om det att det är sån hysteri idag. Vi lever idag i ett informationssamhälle där kommunikationen är väldigt viktig. Det ska mailas, faxas, det ska ringas, det ska sms:as och så vidare.

Jag minns när mobilen blev så populär för några år sedan och jag tyckte att det var helt vansinnigt! Alla sprang omkring med sina mobiler och det ringde överallt, på bussen, på krogen, i restaurangen, i affären och så vidare. Och hela tiden skulle de kolla om de har fått några sms. Varför är det så viktigt att vara nådd hela tiden? Är det ett sätt att få bekräftelse, jag finns! Få känna sig lite viktig? Jag kan bli lite "anti" mot sådana där "flugor". Bara för att alla har en så vill inte jag ha en. Barnsligt va? Jag hade min "tegelsten" som jag vann i en tävling -98 tills för bara ett halvår sedan. Ni skulle se allas miner när jag tog upp den ur handväskan, ha ha. Ja, den var verkligen stor och vägde lika mycket som en tegelsten. Nu har jag en nyare variant som jag har köpt av brorsan.

Jag tycker också att mobiltelefonen är en jättebra uppfinning men någon måtta får det väl vara. Jag glömmer aldrig förra året när jag åkte buss upp till Stockholm. Bredvid mig satt en tjej med sin mobiltelefon påslagen, men hon satt och sov med hörlurar på sig så hon hörde inte när det ringde hela tiden. Och det ringde verkligen hela tiden! Jag höll på att bli tokig när Vivaldi, eller var det nu var för ringsignal hon hade, spelade sin melodi för hundrade gången! Jag tycker att alla som vill få gärna ha sina mobiltelefoner, men då ska de lära sig att visa hänsyn och stänga av den på restaurangen, på sjukhuset, på bussen och så vidare. Det är inte så roligt att höra när någon sitter och gapar i sin mobiltelefon på bussen om sitt privatliv!

Nåväl, tillbaka till ämnet självvald ensamhet som de också talade om. Jag har ett väldigt stort behov av att vara ensam med jämna mellanrum. Det kan röra sig om bara några timmar eller en kväll. Då kan jag strunta i att svara om det ringer och jag tar inte ens med mig mobiltelefonen om jag går någonstans. Det är så skönt! Men det är inte riktigt "socialt accepterat" att man vill vara ifred ibland, att man inte ens svarar i telefonen.

Jag har fått höra ibland "jag har faktiskt försökt att nå dig". Jaha. Jag gör inte så för att vara otrevlig eller nonchalant, jag måste bara få vara ifred ibland! Ladda batterierna eller vad man nu ska kalla det för. Tystnaden är så viktig för mig. Bara ligga och läsa eller sitta och skriva en stund. Eller att ta ett varmt bad och lyssna på musik.

Men sen ibland är jag väldigt social och ska träffa mina vänner och min familj eller ringa runt till alla som jag inte har hört av mig till på länge. Men jag är väldigt tacksam för att jag har min familj och mina vänner, det finns så många ensamma människor därute idag. Som inte har valt att vara ensamma.

De talade om det i Gokväll, det var en kvinna som ville åka till Paris ensam, men hon vågade inte. Hon var så rädd för vad folk skulle tycka. Och så var det en man som alltid handlade mat för två fast han var ensam, för att han skämdes. Varför bryr vi oss så mycket om vad andra tycker? Det är det som är skönt med att bli äldre, man bryr sig inte längre om vad andra tycker! Man får ett annat självförtroende, man vet ju själv bäst vad man mår bra av, eller hur? Sluta att bry dig om vad andra tycker!

Av Linda Moggia 26 apr 2002 15:20