Jämlikhet my ass!

Det har ju gått framåt lite grann, men än är det långt kvar!

Det som jag syftar på nu är fördelningen över hushållsarbetet. Jag är just nu mammaledig till vårt andra barn. Och då blir det ju automatiskt att jag gör mer eftersom jag är hemma. Men jag blir så irriterad ibland! Det känns som man driver något hotell eller något. Jag städar varenda j-vla dag från det att jag stiger upp. Sedan kommer min sambo hem och slänger kläder, reklamblad, träningsväskor m m överallt! Jag tycker att det är så hänsynslöst. Där har jag gått och städat och fixat hela dagen och han märker inte ens det.

Jag har längtat så efter att få vara mammaledig och bara ha mysigt med min bebis. Men när ska man hinna med det? Efter all städning och allt annat som ska skötas så är man så trött att man inte orkar med något annat. Hur ska det bli sedan när jag börjar arbeta? Jag har pratat med mina väninnor om detta och även diskuterat detta på föräldranätet. Jag är inte ensam. Det verkar som om detta är inget som man talar om idag. Men när jag skrev om detta på föräldranätet var det massor som hörde av sig och kände precis likadant! Varför är det så?

När jag diskuterar detta med min käre sambo så säger han att han inte ser om det är stökigt på samma sätt som jag. OK, jag försöker att anpassa mig efter honom då. Jag är absolut ingen pedant, jag vill bara ha ett någorlunda rent hem. Det enda jag begär är att mannen ifråga kan ta lite egna initiativ. Jag ska väl inte behöva säga till honom att nu behövs det nog dammsugas? Jag är inte hans morsa. Är detta ett kvinnligt/manligt problem? Det verkar som om många har det på det här viset än idag.

Men nu ska det bli ändring på detta! Jag har fått ett fast arbete på heltid så nu ska min sambo vara pappaledig året ut! Ha, nu ska han få se! Nu är det min tur att komma hem till ett nystädat hem varenda dag där allting är fixat. Gud vad skönt! Det känns som rena semestern.

Jag tror att det är oerhört viktigt att männen också är pappalediga så att de får se hur det är. Inte bara det, de får ju en jättefin kontakt med sitt barn! Jag tror att många kvinnor inte riktigt vill släppa in männen på "deras" territorium. Det är ju fruktansvärt. Papporna är minst lika viktiga för barnen som vi mammor är. För två år sedan separerade jag och min sambo och hade gemensam vårdnad om vår son. Vi hade honom varannan vecka. Det var många som då sa till mig att de skulle ALDRIG göra så mot sitt barn! De sa också att de aldrig skulle tillåta mannen ifråga att få ha sitt eget barn varannan vecka. Nej, han skulle få ha barnet högst en helg i månaden. Det är ju inte klokt! Jag önskade många gånger att min son bodde hos mig hela tiden, men jag skulle aldrig kunna göra så mot honom. Han behövde sin pappa lika mycket som han behövde mig. Och detta har gjort att de har en jättefin kontakt min sambo och min son som jag inte tänker ta ifrån dem. Många gånger är det nog så att man måste uppleva något för att förstå hur det är. Därför tänker jag nu låta min sambo få uppleva hur det är att gå hemma hela dagarna.

Av Linda Moggia 26 apr 2002 12:39