Sluta mobba mobbarna!

Det finns inga svin, bara svinaktiga handlingar. Möjligen kan personerna i fråga bära på en förbannelse? Det spelar ingen roll om man är vuxen eller inte. Om vi ska bli lite filosofiska kan man ju spekulera i om man över huvud taget kan kalla en myndig mobbare för "vuxen"? Undertecknad vill påpeka att en vuxen människa borde per definition kunna tänka längre än näsan räcker och se sina handlingar i någorlunda klartext.

Det finns inga vuxna mobbare. Det finns bara omogna och rädda mobbare. Och där ligger också lösningen: erkänn att deras handlingar precis som alla handlingar kommer från någonstans. En mobbare är en person som trycker ner andra för att framhäva sin egen status eller för att bibehålla den. I grunden handlar det alltså om osäkerhet. Någon gång läste jag att detta inte var sant och att mobbare i själva verket har mycket bra självförtroende. Anledningen till att de har det är för att de mobbar. Anledningen till att man mobbar ligger i dåligt självförtroende: rädsla för att bli utestängd från gruppen.

Speciellt oerfarna och unga människor har en tendens att konspirera mot varandra till sina egna fördelar: detta bottnar i samma mänskliga behov som får oss att undanhålla pinsamheter och försöka stå i bättre dager. Det bottnar i samma sak som ligger för grunden av psykologiskt adaptivt beteende: som flockdjur måste vi ha en säker plats i en grupp för att överleva. Annars mår vi dåligt. Det handlar endast om en gradskillnad: en mobbare är så rädd att denne inte kan prioritera empati och medkänsla. Detta tyder på att någonting är väldigt fel. Om man vill ha bort mobbningen så gäller det att stärka mobbarna i fråga: inte racka ner på dem.

Förvisso är det viktigt att visa dem att deras beteende inte är acceptabelt och konfrontera dem med en person som deras attityd inte biter på; få dem att inse att mobbning inte är den rätta vägen, men det fungerar inte att kalla dem för svin: man måste klargöra varför det är fel eftersom en mobbare naturligtvis anser att dennes handlingar är fullt legitima. Oftast legitimeras det hela med att det formella offret "förtjänar det" eller med att man bara "stör sig" på vederbörande. Man hatar någon för att denne på något sätt inte lever upp till de utseende- eller/och attitydmässiga kriterier som krävs för att vara poppis. Detta är en försvarsmekanism: man vill inte associeras med detta avfall och stöter därmed personen ifråga så långt bort sig som möjligt, eller visar på ett eller annat sätt att denne inte är acceptabel.

Efter att man har konfronterat mobbaren gäller det att söka efter orsaken på ett sympatiskt sätt: det gäller också att visa dem den kärlek de behöver för att kunna gå igenom livet utan att slå på andra. En person som är rädd för sitt naturliga utseende sminkar sig mycket oavsett tillställning. En person som är rädd för att misslyckas på arbetsplatsen eller i skolan jobbar hårdare än vad som krävs. En mobbare mobbar andra för att hon/han själv är rädd för att bli mobbad, det vill säga utestängd. Mobbningen är ett extremt svar på denna rädsla. Samtliga exempel har sin grund i att personerna i fråga har blivit berövade någonting essentiellt som förespråkar ett sunt perspektiv på tingen i fråga.

Det är viktigt att man i alla lägen som involverar människor, har och visar respekt för deras mänsklighet. Man brukar säga att man skall respektera andra eftersom alla är olika. Det tror inte jag är en bra utgångspunkt eftersom man lämnas oförstående till varandras olikheter. Och det är just oförståelse som skapar och fläktar all skit i världen - alla konflikter människor emellan. Låt oss istället utgå ifrån att vi alla är likadana. Vi har samma behov och de uttrycks olika på grund av våra individuella erfarenheter. Det är inte så svårt att se. Om man vill.

Läs min artikel "Sluta mobba sexmobbarna!" Att offer och förövare endast handlar om en formalitet gäller även här. Som alltid.

Av Elin Adler 25 apr 2002 09:28