TCO:s eget lilla bi

- Du Elisabet, vet du om det finns några homosexuella här på TCO? Jag gjorde bort mig en gång på en arbetsplats och vill verkligen inte säga något fel vid fel tillfälle.

Helena står i dörren till mitt rum. Det är våren 2001 och vi jobbar med frågor till en stor Gallupundersökning och ett antal av frågorna ska handla om attityder till homosexuella på jobbet.

Jag tänker, om du inte säger något nu kommer du att vara precis lika feg som Petrus när han förnekade Jesus tre gånger under skärtorsdagsnatten. Och vad ska Helena säga när det går upp för henne längre fram att du har ljugit?
Alltså tittar jag stadigt på henne och säger:

- Jag vet inte om några andra här i huset, men jag är bisexuell.

Stackars Helena. Färgen stiger på hennes kinder och hon blir rödflammig på halsen. Hon stammar något och jag tycker synd om henne. Själv är jag ganska lugn. Inom mig känner jag triumfen. Jag gjorde det! Och jag överlevde.

Att komma ut som homo- eller bisexuell på sin arbetsplats är inte det lättaste. Somliga tycker att ingen har med att göra vem man är tillsammans med. Andra vågar inte säga något av rädsla för att bli baktalad, mobbad, utfryst eller bli det pikanta inslaget på arbetsplatsen.

En sak som jag själv har tyckt varit ganska jobbig men som straighta personer sällan tänker på den ständiga kommaut-processen som vi lever med.

Den här texten är till exempel en komma-ut-text till Kalle på Sourze. Han, min gamla klasskamrat, vet nog inte om att jag är bi, om nu inte Tobias B har sagt något. Ibland önskar jag faktiskt att skvallret vore lite mer effektivt så att jag hade sluppit att göra så mycket av jobbet själv.

Därför tackar jag tidningen Kom Ut som såg till att min chef fick reda på min sexuella läggning genom den intervju tidningen gjorde med mig efter TCO:s deltagande under Stockholm Pride. Där stod det klart och tydligt att jag var bi. Den artikeln plockades upp av jobbets sökmotor och lades som länk på vår förstasida. Efter några timmar tittade min chef in till mig, sa nåt om den där artikeln han hade läst på Homo-någonting Homoplaneten och gjorde tummen upp.

Och TCO:s ordförande Sture Nordh fick nog reda på det när jag visade honom det senaste numret av Kom Ut där jag hade hamnat på andra plats på deras Hepstars-lista. Fast han borde ju å andra sidan ha anat något när jag inte kunde vara ansvarig för TCO:s monter under RFSL:s kongress. Jag skulle ju vara ombud.

Hepstarslistan vandrade dessutom runt på ett morgonmöte eftersom min chef bara älskar listor och var SÅ förtjust över att någon av hans medarbetare hade hamnat på en. Där fick de av mina kollegor som fortfarande svävat i ovisshet klart för sig varför jag hade varit så mån om att göra homo- och bisexualitet till en facklig fråga.

Ibland skrattar jag för mig själv och tänker att jag tog med mig hela TCO i min kommaut-process. Ut ur garderoben och in i Pride-parken.

Så nu vet mina arbetskamrater, Sture Nordh och halva gay-Sverige om att jag är bisexuell. Är det någon jag har glömt? Jo, det var ju det där med att berätta för mamma...

Av Elisabeth Qvarford 10 apr 2002 09:36