Fotboll - livets verkliga mening

Det är spöklikt dödstyst på Via Carini när jag kör hem på skotern. Klockan är bara tio på kvällen, men ingen är ute på gatorna. Mörka bostadshus med fördragna gardiner kantar Monteverdes huvudgata som närmast kan jämföras med Götgatan på Söder. Men alla fönster står på vid gavel för det är juli och natten är varm. Och tyst. Tills ett avgrundsvrål hörs samtidigt från alla de öppna fönstren och jag hukar mig i sadeln. Frankrikes målvakt Bartez räddade en straff. Det är slutet på EM finalen mellan Italien och Frankrike. Ett-ett efter full tid och ett osannolikt slutminutmål av Frankrike. Inga mål i förlängningen - Italien håller som alltid tätt bakåt.

Jag tröttnade på tillställningen, och pilsnern var slut så jag begav mig hemåt när straffläggningen började och fick en av mina mest intensiva idrottsupplevelser på den tomma Via Carini. Hela Italien håller andan framför tv-rutan och gatorna i Rom som normalt är fyllda av rörig kvälsstrafikt är nu helt tomma. Fast luften är laddade av koncentration från bakom de fördragna gardinerna. Ännu ett vrål av missräkning väller ut från husen och så är allt slut. Frankrike vann och det som skulle blivit en fest hela natten lång blev ingenting. Frustration. Dagar av analyser. Hur kunde det hända? Fotboll är viktigt i Italien. Ja själva livet för många.

På söndagarna invaderas Roms parker av vuxna män med tröjor som skyltar Batistuta eller Vieri. De söker sig till de plana delarna av Pamphiliparken, delar upp sig i två lag - förmodligen samma lag som förra söndagen - lägger upp bylten av träningsoveraller som stolpar och så är matchen igång. På blodigt allvar. Glidtacklingar och applåder för vackra dragningar. Jubel efter mål och ångest efter missade inlägg. Vuxna män alltså. Bredvid spelar pojkarna med samma allvar och målmedvetenhet. Kanske blir de en Rossi så småningom. Det gäller att träna. Ingenstans spelar några flickor. Detta är männens sport. Frampå eftermiddagen ger de sig av igen. Det är matchdags och idolerna skall följas på tv eller kanske på Olympiastadion, på läktaren i kurvan bland de andra fansen. Det är söndag i Italien.

På mitt bageri hänger en inramad Roma-tröja som tillhört Francesco Totti, nummer tio alltså. Den är också signerad av den tidigare ägaren. Under hänger bilder på bageriets familj och den enorma tårta de bakade när Roma vann serie A förra året och som de serverade till alla som passerade den lilla piazzan denna underbara kväll. Min son föddes fyra dagar senare och vi låg på kliniken i den varma juninatten och lyssnade på festerna genom de öppna fönstren. Efter fyra dagar var festerna fortfarande i full gång hela natten. Vad var egentligen en EM-final just nu? Och vem minns Lazio - stadens andra lag som vann förra året? Nu äntligen hade Roma vunnit - folkets lag. Circo Massimo fylldes en vecka senare med sjuhundratusen romare som kommit för att fira segern ännu en gång. Inga bråk, inga huliganer, bara fest.

För romare finns det några kända svenskar genom historien som man finner värda att komma ihåg. Den heliga Birgitta är kändis bland många andra helgon. Drottning Kristina har en oanad status bland katoliker sedan hon gav upp tronen och den protestantiska läran. En riktig hjälte - ungefär som om Saddam Hussein skulle bli kristnad och flytta till San Fransisco. Man skall nog nämna Ingemar Bergman också och sedan har vi Signor Eriksson. Sven-Göran Eriksson som tränade Lazio tills han blev befordrad och övergav sitt Italien. När Lazio stod på toppen var Sven-Göran intervjuad av alla tv-kanaler och syntes ensam uppemot en timme i rutan efter varje omgång i ligan. En stor man i Italien. Respekterad. Man smått förväntar sig att han skall komma tillbaka efter utflykten till England. Förmodligen personifierar han, Ingemar, Kristina och Birgitta vad Sverige står för i Italien. Och det är ingen dålig försvarskedja.

Nu står VM för dörren. Förväntningarna växer och alla misslyckanden i årets europacuper är snart glömda. Barerna förbereder sig. Männen planerar sina semestrar. Det blir en lång och het sommar. Fotboll är viktigt i Italien.

Av Peter Holmgren 04 apr 2002 14:49