Jag kan också spika!

Vi håller på att renovera vårt badrum på övervåningen och golvläggaren konstaterade glatt att det behövdes ett extra lager gipsskiva på både golv och vägg. En snickare hade förmodligen gjort jobbet dubbelt så fort, men också mer än dubbelt så dyrt. Eftersom jag har en händig pappa ringde vi till honom och undrade om han kunde tänka sig att vara behjälplig en dag under påskhelgen.

På långfredagens morgon kom min pappa utrustad med borrmaskin, verktygslåda och overall. Min man tog på sig sitt snickarbälte och så satte de igång. Jag hade fixat med barnvakt hela förmiddagen och började röja i röran som hade uppstått i badrummet där nere. Skötbordet var upphängt på väggen, tandborstar och deodoranter trängdes på tvättbänken och alla tvättkorgar var överfulla. För att inte tala om korgen med stryktvätt.

Det tog ungefär trettio minuter innan det slog mig. Varför står jag här och stryker? Varför är inte jag där uppe och min man här nere? Som tonåring hjälpte jag min pappa att snickra ihop en lekstuga till min lillasyster. Jag vet hur man hanterar en hammare. När vi flyttade in i huset för tre år sedan bytte min man och jag alla innerdörrar inklusive karmar helt själva. Vi har målat både ute och inne, samt anlagt rabatter och planterat buskar. Jag har definitivt inte tummen mitt i handen.

Jag har alltså gått i den berömda kvinnofällan. När jag tänker tillbaka så har mina "manliga" insatser i hushållet minskat drastiskt i takt med att barnantalet i familjen har ökat. De traditionella kvinnosysslorna har jag däremot nästan tagit över helt. Visst är jag föräldraledig, men det betyder att jag ska ta hand om barnen, inte hushållet. Därför ser det ibland ut som om en bomb har exploderat hemma hos oss, men det har jag lärt mig att leva med. Annars hade jag haft magsår vid det här laget.

De hårt arbetande männen hade beställt en kaffepaus på förmiddagen, middag vid ett-tiden och ytterligare kaffe på eftermiddagen. Så förutom att försöka tömma tvättkorgarna skulle jag dessutom laga mat och brygga kaffe. Barnen var ute och lekte med sin moster i det fina vädret. Strykjärnet ångade på och tvättmaskinen gick på högvarv. Snickargubbarna bankade på, hämtade en ny gipsskiva i garaget, sågade till den och bankade igen. Jag förträngde tankarna på städbehovet som skulle bli resultatet av deras vedermödor.

När jag påtalade behovet av varannan damernas tittade de båda männen frågande på mig och förklarade att de inte hade hindrat mig. Min man erbjöd sig att byta efter middagen.

Jag hade redan tänkt tanken och bestämt mig för att stanna vid spisen den här dagen. Kanske mest för att han redan var smutsig och igång, men också för att jag kände mina fysiska begränsningar när det gällde att hantera de stora gipsskivorna som skulle bäras upp till övervåningen. Idag följde jag minsta motståndets lag, men när det är dags för golvgipset tänker jag vara fit for fight igen!

Av Sanna Parkell 02 apr 2002 17:19