Om hur Mediemagasinet lurade mig med Pippirull

Han ville komma till vårt kontor på Havanna i Stockholms centrum och göra en intervju med mig i min roll som medietränare. Det hade läraren föreslagit. Trots att jag hade pressat schema tackade jag ja eftersom jag tycker man ska ställa upp på skolungdomar som gör studiearbeten.

"Skolpojken" Fredrik och hans fotograferande kompis kom fredagen den 11 februari, monterade upp kameran och startade intervjun. Frågorna blev snabbt alltmer oförskämda på en rätt pubertal nivå. De började med den banala sorten "Är inte du en förrädare?" och gick sedan över till den samhällskritiska "Är inte du ett hot mot demokratin?" för att till slut nå tarvligheter som "Vet du var Malmskillnadsgatan ligger?".

Jag lät mig inte provoceras utan svarade lugnt och sansat, precis som jag lär mina kunder att göra framför en kamera. Fortfarande hade jag ingen anledning till att tvivla på att intervjuarna var gymnasieungdomar. Frågorna och intervjutekniken låg ju på en mycket låg nivå. Vid slutet av intervjun ville ungdomarna att jag skulle sätta på mig en lagerkrans eller någon sorts hätta, vilket jag avböjde.

Efter den avslutade intervjun frågade jag vilken skola de kom ifrån och det kröp fram att de inte var gymnasieungdomar utan att de jobbade för Pippirull. När jag skällde ut dem för att ha tagit upp min tid under falska förespeglingar såg de mest rädda och bortkomna ut. Jag bad dem självfallet att försvinna därifrån.

Strax efter detta fick jag ett samtal från Magnus Svenungsson på Mediemagasinet. Det visade sig då att Mediemagasinet har skickat runt dessa låtsasjournalister under falsk flagg för att få till ett roligt inslag.

När Mediemagasinen skickar ut låtsasjournalister för att förnedra folk i mitt fall för att få mig att tappa koncepterna och skälla ut "den oförskämde eleven" eller kanske ta på mig en löjlig hätta tappar detta programmet all trovärdighet. Ett satirprogram som Pippirull utger sig inte för att vara något annat. Man kan gilla det eller stänga av. Men Mediemagasinet, med sina pretentioner på att vara seriöst och avslöja medias makt, öppnar här för förnedrings-tv á la Baren i ett samhällsprogram.

Det här har jag kritiserat i ett debattinlägg i Resumé som också uppmärksammats i kvällspressen. Självklart skadas journalistiken om allsköns amatörer under falsk flagg är ute och intervjuar. Misstänksamheten kommer att öka, liksom kraven på att journalister ska kunna legitimera sig.

Själv förlorade jag värdefull arbetstid på tramset och den tiden två timmar har jag fakturerat SVT. Uppenbarligen ett bra sätt att få dessa "humorister" att hålla sig för skratt. Något mer byråkratiskt och humorbefriat än Mediemagasinets brevväxling för att slippa betala för den arbetstid de stal från mig får man leta efter. För mig är det intressant att notera att Mediemagasinet av alla program blir ett praktexempel på mediemakt när den fungerar som sämst - nämligen som en maktfullkomlig överhet.

Av Paul Ronge 25 mar 2002 15:18