Jag ser er!

Det händer varje dag, varje timme, varje minut. Människor är otrogna utan att blinka. Eller verkar bry sig över huvudtaget.

Inte bara sexuellt utan även mot sina arbetsgivare, kollegor och kamrater.

Vi börjar med den sexuella biten.
Om vi ska tro allt som står i våra kvällstidningars bilagor och helgupplagor, så kan det stå:

MER ÄN 75 prosent är OTROGNA!
90 procent av alla män har någon gång vänstrat!
Vi har frågat 1000 kvinnor varför de är OTROGNA!
Och så vidare. Och så vidare.

Förlänger jag denna lista så slutar det med att alla människor är otrogna. Har varit eller kommer att vara.
Va f-n! Jag vill inte gå och tro att alla är otrogna.
Eller är ni det?

Hur som helst. Nu har det hänt två gånger. Helt otroligt!

Jag går förbi hotell Oden vid Odenplan i Stockholm på väg till och från mitt jobb på dagarna. Sista gången var i fredagen den 8/3 vid lunchtid. Då ser jag ett lyckligt par som står och pussas och kramas grovhånglar när de är på väg in på hotellet. Mysigt tänker jag i min fredags stress och undrar varför inte jag och min fru också tar in på något hotell och "grovhånglar" lite.

När arbetsdagen är slut så tar jag vägen förbi Vasastans ost för att köpa lite godsaker till helgen. Och vad får jag se?

Jo, samma tjej som stod hånglade utanför hotellet några timmar tidigare. Nu står hon här i kön med en annan man som jag förmodar vara hennes äkta man.

Kollar ringar på fingrarna. På plats. De står och diskuterar hur mysigt det ska bli i helgen.

- Ska vi gå på Skansen med barnen? Säger han.
- Ja! Vad trevligt säger den otrogne. Då kanske min mamma och pappa vill följa med. Jag ringer och frågar direkt.

När hon hissar upp mobilen och börjar slå numret, så går jag. Just nu är jag inte speciellt sugen på parmaskinka och salami. Jag vill kräkas.

Så slår det mig. Kanske har hon en tvillingsyster? Nej. Nog för att tvillingar klädde sig som kopior när jag gick i låg och mellanstadiet. Men inte en 30 åring? Kanske. Men inte troligt.

Skulle jag sagt något? Till henne, eller till honom?
Jag vet inte. Vet ni?

Vart jag vill komma är egentligen hur man som otrogen kan vara så nonchalant att man inte räknar med att andra människor än ens närmaste bekantskapskrets ska kunna se en. Eller bryr ni er inte?

En liknande händelse utspelade sig för cirka ett år sedan, men då var första kontakten en man på ett lunchställe. Där sitter han med en ung tjej och talar om för henne hur vacker hon är och vad han vill göra med henne nasty stuff.
På tunnelbanan på vägen hem ser jag samma man med fru och tre barn diskutera varför de ska eller inte ska äta på McDonalds. Pappan vill vara hemma och laga mat med familjen och mysa.

Jag går av vagnen och byter tåg. Återigen. Skulle jag sagt något? Vad skulle jag sagt?

Nu över till alla andra otrogna som bara pratar.
Ni vet vad jag menar. Ni sitter på en offentlig plats buss, café, bio och hör hur grannarna pratar om hur otroligt dum i huvudet chefen, ägaren, receptionisten är.
Eller vilken svin Lisa blir när hon dricker sprit. Men kvällen innan har samma människa pussat och kramat Lisa och sagt vad kul det är att var ute och partaja med dig.

Eller som killarna som stod och bröstade upp sig för att de minsan fått en affär med en storkund. Affären var inte påskriven än, men skulle bli det under nästa vecka. Det blev den. Men inte med dessa killar utan av ett företag som ägs och drivs av en kompis till mig. Det var inte så svårt för honom att ringa upp storföretaget och lämna ett bättre bud än vad de uppbröstade killarna hade gjort. De hade ju nämligen mer eller mindre dragit hela dealen som jag kunde återge för min kompis. Sorry!

Jag avslutar med:

Jag ser er och jag hör er!
Snälla, var lite mer diskreta, så jag får leva vidare i min drömvärld.

Av David Lundholm 15 mar 2002 13:57