Jag litar inte på andra människor

Kalla mig paranoid och självisk men jag litar inte på andra människor. Jag har mig själv. Jag har lärt mig att den enda personen som man kan lita på är en själv. Eller kan DU garantera att någon annan skulle finnas vid din sida, vara dig till lags och vara ärlig mot dig till 100 procent? Kan du? Bevisa!

Mitt liv har lärt mig att utan självinsikt är man ingenting. Om man inte vet var man har sig själv så kan man lika gärna ta ett bad med sin brödrost. Nyckeln är att känna sig själv så bra som man bryr sig om att lära känna andra. Det kan räcka med en stunds tänkande på tåget istället för att lyssna på freestyle eller lägga ner pocketboken på nattduksbordet och fundera lite på vad du vill istället.

Ingen kommer att hjälpa dig. Du är helt själv. Visst låter det pessimistiskt och mörkt men det är till viss del sant. Du är inte HELT ensam till den grad att det finns människor som tycker om dig och som håller din rygg till ibland men du kan aldrig veta var du har dina medmänniskor. På några sekunder kan huvuden vändas och du står där ensam.
Skulle det då inte kännas tryggt att lämnas ensam med en person som du kan lita på till 100 procent? Skulle det inte kännas bra att känna sig trygg med sig själv?

Det behövs kanske bara hälften så mycket tid som det går åt för dig att borsta tänderna varje kväll. Priset är lågt men avkastningen är garanterad. Etthundraprocentstrygghet.

Av Navid Modiri 06 mar 2002 11:09