En novell du inte kommer förstå

Ur det kvidande gapet steg en man. Hans rimfrost smälte långsamt. Den rann längs hans kropp. Det var som duschscenen i pistepirkko. Plötsligt drogs draperiet åt sidan och kniven snittade upp honom, från bukarest till amsterdam. Oh no monsieur!

Det kvidande gapet tillhörde valen Frans. Det var en mycket olycklig val, hans blåglänsande sidor hävde ur sig djupa suckar. Han läste Aftonbladet med stor iver varje dag, han kände stor sorg när han läste om det nya modet. Han var för fet för att kunna ikläda sig det nya modet. "Rackarungar hetast på catwalken". Ingen kommer någonsin inse att Frans är en riktig rackarunge. Sorgen är enorm, den hotar att krossa honom! Hans blåglänsande sidor bågnar. Den franske monsignoren bände i samma ögonblick upp Frans mun. Med stoltheten fladdrandes i den nyfynna brisen slirade han runt på tungan, han slirade hit och han slirade dit och han slirade ända till Stureplan, med buken blödande och takåsarna hängandes ut utan kontroll. Han mötte henne och sade. JAG STÅR BLOTTAD INFÖR DIG. Hennes blick fick honom att minnas rimfrosten som lagt sig stilla i hans hår.

Förkrossad samlar han ihop spillrorna av sitt ego, men hey, han är media så han repar sig snart. Sakta kliver han ner i tunnelbananen och glider på skalet till Centralen. Där byter han till blåa, och åker till Rådhuset. Han kliver på tåget mot Akalla.

Argold kastade med all sin kraft undan garageporten och fann vad han sökte. Den blommiga fällstolen från Topshop, han tog den i sina armar och älskade den passionerat i några få ljuva sekunder han alltid skulle minnas med sån glädje. Det var sommardagen innan stormen bröt ut. Han skulle förbanna Nudeldjuret och längta tillbaka enmiljardtrehundrafemtiosex gånger under den närmaste solochvåren. Fällstolen och Argold klev upp på taket igen och satte sig för att se vad som hände på tåget mot Akalla.

I en mycket mycket mörk vrå, ja den mörkaste vrå du kan tänka dig, bodde en mörk och djävulsk plan. Om dagarna satt planen vid sitt köksbord och pillade med den rödrutiga duken, om nätterna låg planen i sin hästens säng och kacklade ondskefullt för sig själv. Och utanför planens sfär fanns den omgivande skallen. Och ja. Det var WAP-mästarens. Han böjde sig ner över biffen. Hans långa man svepte in dem båda i ett mörkt töcken. Planen sprang till sitt fönster och tittade ut. Han såg bilar åka förbi. Mästarens läppar snuddade nästan vid biffens glasartade aura när någon stapplade fram och grep tag i luften. Ner på sätet droppade inlevelser från den snittade fransmannens buk. I CANT TAKE IT. vispar bonjouren och svimmar av. Men i biffens kroppshåla börjar någonting picka.

Av Kee Leong 06 mar 2002 09:18