Högerpolitiken bromsar tillväxten

Föreställ dig att du är chef för ett företag och planerar att investera i ett annat land. Vilka faktorer är avgörande för ditt beslut? Om det gäller en långsiktig investering är förmodligen infrastrukturen och utbildningsväsendet två av de centralaste frågorna. Annorlunda uttryckt är en ganska omfattande offentlig sektor en fördel. Finns det många arbetstagare med bra utbildning finns det goda möjligheter för företagen. Om folkbildningen fungerar väl kommer det att finnas många kompetenta medarbetare att tillgå.

Om det däremot bara finns en mindre elit av välutbildade arbetstagare kommer det att bli kärva tider. Samma förhållande gäller förstås i vård- och omsorgsfrågor. Den borgerliga skolpolitiken som utövas i Stockholm är med andra ord tillväxtbromsande i det långa loppet.

Förmodligen tänker du också på att det ska finnas en marknad för dina produkter. Konsumenterna ska helst vara köpstarka. Därför är det en fördel om inkomsterna är någorlunda jämt fördelade. Om det bara finns en liten skara rika människor - medan flertalet inte har råd med dina produkter - så är det ingen lönsam marknad att ge sig in på. För en företagare är förmodligen en socialbidragstagare eller någon med arbetslöshetsersättning en lika bra konsument som en arbetare. Bidragen omsätts ju - de ger människorna som hamnar utanför arbetsmarknaden chansen att fortsätta leva som de gjort förut. Och fortsätta konsumera. Det är frihet.

Att skära i den offentliga sektorn och sänka skatterna leder alltså förmodligen inte till "tillväxt och företagande i hela Sverige". Däremot gynnar det kvartalskapitalisterna. De som bara är ute efter att krama snabba pengar ur Sverige eller andra länder investerar förstås hellre där skatterna är lägst. De har inget intresse av att till exempel nyrekrytera eller fortbilda arbetskraften i framtiden. De har väl inte heller lust att betala för infrastrukturen och utbildningsväsendet genom skatter om de bara tänker stanna i tre månader.

Den kortsiktiga kapitalismen är något som bör motverkas, det tror jag att många är överens om oavsett partitillhörighet. Långsiktig utveckling är viktigare än kortsiktig profithunger. Kvartalskapitalismen innebär många snedsteg och lite eftertanke. För flera riskkapitalbolag som skulle investera under IT-boomen räckte det i princip med att det utländska företagets representanter bodde på de bästa hotellen, drack fin champagne och gjorde entré på röda mattan i en måttsydd kostym eller klänning. Formen var viktigare än innehållet när besluten fattades.

Genomtänkta ekonomiska idéer blir mindre viktiga - impulserna styr under kvartalskapitalismen. Ibland med följden att miljardinvesteringar blir helt felaktiga.

En flexibel arbetsmarknad är inte detsamma som kvartalskapitalism. En arbetsmarknad som kan ställa om vid olika samhällsförändringar och nödvändiga strukturomvandlingar vinner nog de flesta på, såväl arbetstagare som arbetsgivare. Men att tvinga människor att anpassa sina liv efter kortsiktiga beslutsfattare, med det enda målet att krama snabba pengar ur Sverige, är inte direkt eftersträvansvärt. Äntligen verkar någonting också vara på väg att hända i EU. Skattebasen ska inte få användas som konkurrensmedel.

Självklart måste det finnas krav på att den offentliga sektorns resurser används på bästa möjliga sätt. Likaså tycker jag att de företag som återinvesterar vinsten - och inte bara låter pengarna stanna kvar i företagen - ska få skattelättnader. Det är nästan självklart.

Högern invänder ofta att en offentlig sektor innebär att politiker bestämmer, inte människor. Jag håller med. På vissa områden. Till exempel förstår jag inte varför socialdemokraterna här i länet vill att alla krogar ska stänga klockan ett på natten. De tycker är att det är så mycket folk ute på nätterna efter stängningstid och bråkar. Därför ska alla människor ut på gatorna en timme tidigare. Som om det löste problemet.

Politiker bestämmer ibland för mycket över människor. Det finns många onödiga regleringar. Men att sänka skatterna och skära i den offentliga sektorn för mycket - som moderaterna vill - skulle bara bromsa tillväxten och skapa ett samhälle präglat av kortsiktighet och otrygghet.

Av Henrik Hermansson 05 mar 2002 09:39