Mina vänner på 60-talet

Minns ni, speciellt ni flickor att när vi var yngre så vi hade en bok som hette "Mina vänner"? Jag hade en bok som hade "Mina vänner" skrivet på en banderoll över första sidan, sen var det svalor, blommor och hjärtan.

Alla sidorna var likadana. Alla ens vänner skulle fylla i en sida var. Det var frågor som: mitt namn, hårfärg, ögonfärg, längd, intressen, bästa maträtt och i en del skulle man fylla i hur drömpojkvännen skulle se ut och vara.

Jag tror jag var sådär 8-10 år gammal när jag hade den här boken och alla i tjejer i klassen hade en likadan så det var mycket ifyllande på rasterna. En del av flickorna ville bara att bästa vännerna skule få fylla i deras bok, andra ville ha så många som möjligt. En del fick till och med några av killarna i klassen att fylla i ett blad. Dom strök över frågan om drömpojkvän och vi var inte så försigkomna så vi ens kom på att ändra frågan till att vara dröm flickvän istället.

Jag kommer ihåg att jag inte alls var intresserad av pojkar och inte riktigt förstod vad jag skulle skriva så jag tittade på andra vad dom fyllt i och såg att man skulle skriva mörkt hår och bruna ögon så jag gjorde också det. Konstigt att man inte kände kravet att skriva samma favorit maträtt som alla andra men väl sama typ av pojkvän! Det var nog bara för at man inte visste vad man egentligen "pratade" om.

I dag har jag inte haft en enda pojkvän med mörkt hår och bruna ögon. Har helt enkelt aldrig blivit så. Tror att vi fyllde i dom här böckerna innan Monkees var kända för annars hade vi nog skrivit Davy Jones i fältet om pojkvän. För vi var alla så kära i honom. Fast jag vet inte varför, för jag bara sa så jag med då alla andra sa det.

Minns hur bråttom det var på fredagseftermiddagarna då pappa sa att vi skulle till landet och det tog 30 minuter att köra till landet och det var Monkees på teve och det var såå nära att jag missade det för att vi kom iväg för sent.

Jag brydde mej egentligen inte om dom men man kunde inte komma till skolan på måndag och säja att man inte ens sett programmet.

En del skrev rim och poesi i böckerna som hälsning till ägaren av boken. Jag kommer ihåg att jag skrev vad jag såg i min mammas bok, om ditt hjärta nån gång brister, laga det med Karlssons klister.

Vad hände med dröm pojken?

Drömpojken är 50, har grått lockigt hår och långt skägg med blandade gråa strimmor. Ibland på mornarna när jag vaknar så tycker jag att han ser ut som Catweizel, hur det nu stavas, som var en trollkarl på teve när jag var liten. Vem hade kunnat drömma om att man skulle bli lycklig av att vakna och se Catweizel när man var 10 år?

Inte jag inte.

Nu vaknar han, slår upp sina ljusblå och tittar på mej och ler. Han frågar vad jag tänker på för jag ser pillimarisk ut. Jag svarar sanningsenligt Catweizel. Han frågar: tycker du jag ska raka mej?

Tänk vad lite man visste om vad pojkvänner egentligen var när man fick frågan i boken mina vänner. I dag skulle jag svara att hårfärg och ögon färg inte spelar någon roll alls.
Bara vi älskar varandra, han kan få mej att skratta och jag kan lita på honom, att jag blir alldeles varm när han tar i mej.

Hoppas han säjer likadant även fast jag inte alls ser ut som hans favorit Kylie Minogue.

Av Suzanne Ek 18 feb 2002 09:28