Tillsammans är vi starkast

Alla tidningars skriverier innan OS om medaljchanser, si och så många medaljer kommer svenskar ta, får svenska folket ett stort hopp över att få en underbar tid framför teven. Och som vanligt når de svenska idrottarna inte upp till tidningarnas, folkets och SOK:s målsättning, och alla blir besvikna.

Känns inte det där igen? Så har det varit i varje OS både sommar och vinterspel. Och ursäkten i årets spel bland idrottarna känns också igen som till exempel förkyld, kört in i väggen, benen darrade, tränade för mycket på OS-backen och så vidare... men ett var nytt... "frugans lopp störde min koncentration inför mitt lopp" Henrik Forsberg, 63:e plats nånting??

Vad är felet? Att en svensk ensam ska nå framgång just den dagen där alla verkligen vill vinna och har tränat flera år till just den dagen. Många har samma mål men bara en lyckas. Och det är inte lätt att göra det ensamt speciellt i ett svensk samhälle där jantelagen gror vardagligen. Det är bara enstaka stjärnor genom åren som klarar det, i år är Per och Magda trots allt två av dem som bör klara det.

Men att nå framgång, ära och klara pressen tillsammans är Sveriges melodi. Som i lagsporter, där har vi haft framgångar som förvånar hela världen med tanke på hur litet land Sverige är. Vi är helt enkelt bäst på klara pressen och framgången tillsammans. Nu hoppas jag bara på att alla hockeyspelarna prickar formen och kämpar sig fram till en guldmedalj. Det slår allt, alla får gärna missa medaljer bara om vi får ett hockey-guld.

Av Johan Wallin 14 feb 2002 14:19