Återvändsgränder och motorvägar

- Jaså du skriver, säger han medan den feta cigarren släpper en rökslinga upp mot hans bastanta ansikte.
Han är en man som sällan eller aldrig blir emotsagd, en sann patriark. Hemma har han full laguppställning, frugan som är representativ, städhjälpen och barnflickan. Han visste inget om livets hårda sidor. Född förmögen och förmodligen skulle han dö förmögnare.
- Nej för fan svarar Rosa, jag författar, det är en djävla skillnad.
Han visste inget om hur hårt det var att sköta ett hushåll.
Han hade aldrig behövt tänka på markservicen. Han hade aldrig suttit fast i evighets jobbet, städa, handla, laga mat, tvätta, fostra barn.
- Vad har du skrivit då?
Den överlägsna mannens nedlåtande attityd fick henne alltid att småle.
-Ja det är väl inte så mycket.
Han hade fru och älskarinna, men hade ändå behov av att
jaga villebråd på krogen, det var där han hade fiskat upp Rosa som alltid var pigg på ett litet äventyr.
-Vad har du för förlag då?
Dom vanliga frågorna kom upp. Där människor hade behov av att bedöma, ettikettera, sätta in i fack. Det var så de
fungerade återvändsgränderna, blockerarna. De spred en illaluktande avundsjuka omkring sig. Hon hade studerat deras taktik och strategier ett par år nu. Det fanns en tid
då hon inte trodde människor ägnade sig åt sånt.
Hon svepte sin tredje stadiga sexa wiskey. Han ville bara komma innanför trosorna. Spelade intresserad tills han nått målet. Han var en känd företagare, i hans imperium ingick bland annat ett förlag.

Det är inte rätt att göra det här tänkte hon i diset. Han var inte ens tilldragande. En gammal man. Hon sa att hon jobbade på att få ett förlag.
-Glöm det sa han, 3000 manus om året kommer till våra
lektörer, de tröskar igenom ett fåtal av dessa. Debutanter är lika sällsynta som grodor med fitthår.
- Men jag har kontakter.
- Det är mycket mycket svårt.

Den fjärde stadiga sexan sveptes och hon mindes plötsligt
när hon varit i Paris. Det var en liknand upplevelse med
en återvändsgränd, förspilld energi. Han var tjock och ful. Men sa att han skulle hjälpa henne att få ställa ut sina tavlor. Hon fick bo på Ritz, sviten var stor och fin. Hon hade egen Limosine. Shejken hade fyra fruar ändå jagade han unga flickor att trä upp på sitt med europeiska mått mätt enorma organ. Flickorna var som ett slags trofeer för honom som en jakt ungefär, BIG FIVE. Fast här gällde jakten en kvinna från varje land på jorden. Så uppfattade hon det i alla fall. Han kanske samlade pubeshår i ett album, där det stod, nedlagda villebråd, amerika, asien, europa. Eller så hade han en samling smygtagna foton av deras vaginor, när de
däckat efter en Rohypnol grogg.

Hon förgyllde Shejkens dagar i Paris, en slags sagoberätterska som han skrockade förtjust åt när hon sade något precis som hon tänkte. Han hade aldrig träffat en sån kvinna någon gång. Efter middagen på Tour D´argent, skulle Shejken dansa och hon följde med. Han köpte henne kläder som skulle ha kostat årslöner för hennes arbetar pappa. Det var sagornas tid. Men inte fick hon ställa ut sina tavlor. Han var en återvändsgränd.

Rosa sitter och tänker i soffan på Karlaplan. Varför kommer jag aldrig från dessa tjocka grosshandlartyper som skall tafsa och nafsa. Det är blåsningar från början till slut.
De hade inget att tillföra eller erbjuda för framtiden.
Trots att det verkade så. Hon började resa sig på vingliga ben. Hon hade en djävla förmåga att dra till sig återvändsgränder. Därför var hon en loser som aldrig gick på klassträffarna med den gamla klassen.

Hon gick mot dörren och visste att hon vunnit en seger,
segern mot sig själv. Ganska snart satsade hon fullt ut på
sig själv.

Och mycket riktigt ganska snart hade hon träffat en motorväg, och då började det hända saker...

Av Madeleine Mye 10 feb 2002 10:50