Var inte så falsk, kärringjävel

De säger en sak med men menar något annat. De utger sig för att vara din vän, men pratar skit bakom din rygg.

Det är det de livnär sig på, kärringjävlarna. Att sitta där i kafferummet och skvallra. Det är som om de mår bra av det, att få gotta sig i andras olycka för att på något sätt själva framstå som något önskvärt och bra.

De kan till och med hitta på egna små nyheter för att kunna bräcka de andra. Ungefär som skvallertidningarna. Bäst lögn vinner. Huvudsaken är att någon mår dåligt av den.

Ibland kommer man på dem. Då blir det alldeles tyst när man kommer in i rummet, och så är det alltid någon som hostar nervöst, eller någon som säger "heeeej, var kul att se sig".

Och då vet man.

Underförstått så konkurrerar de med varandra, hela tiden. Snyggast, bäst och vackrast är det som gäller. De blir aldrig glada för någon annans framgång, istället önskar de i tysthet att det ska gå åt helvete med den som lyckas.

Så är det. Falskhet på hög nivå.

Ni vet - Fröken Sverige är korad och tjejen som "bara" kom på andra plats säger käckt "Vi har blivit så goda vänner och jag är glad för hennes skull. Jag är bara med för att det är en kul grej".

Skitsnack. Hela hon är alldeles svart av avund och ilska för att det inte var hon som vann.

Eller när någon går ner i vikt. Då är kärringjävlarna snabba med att säga "vad fin du blivit". I smyg ser de sedan till att bjuda hem henne på middag och hälla lite extra fet grädde i såsen.

Om någon har alldeles för trendiga kläder är kärringjävlarna där för att försöka hitta något fel. Kanske tycker de att kläderna skulle passa bättre på dem själva. Eller så önskar de att kläderna blir missfärgade i nästa tvätt.

Om de är riktigt jävliga så häller de ut vin på den där nyinköpta kjolen. "Nämen föööörlåååååt, det var inte meeeeeeningen". Och så garvar de. Fast det syns inte.

När en ny tjej börjat på avdelningen är alla kärringjävlar snabba med att döma ut henne. Är hon för snygg är hon ett hot. Är hon för ful är hon bara tråkig, och då vill man inte ha med henne att göra. Bara om man absolut måste. Och då håller man god min, åtminstone tills hon gått ut ur rummet.

Jag går nu. Och lämnar kärringjävlarna kvar. Precis som jag gjorde med gubbjävlarna. Visst är det tillspetsat och fyllt med ytterligheter, men sanningen finns där. Om du vågar se den.

Av Maria Ryberg 07 feb 2002 16:17