Det svider ju lite, det gör det

Det är kanske därför jag reagerar så starkt på den debatt som pågår just nu. Den som förenklat går ut på huruvida man som kvinna ska ha rätt att välja kejsarsnitt som förlossningsmetod. Linda Skugge i ena ringhörnan och Unni Drougge i andra Linda för kejsarsnitt och Unni mot, för er som inte läser kvällstidningar och alla vi vanliga med våra rädslor och nojor, mitt emellan. Vad är rätt, vad är fel och vem ska bestämma? Är det inte kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och varför ska man utsätta sig för sådan smärta som hade den uppstått vid något annat tillfälle än i samband med barnafödande skulle resultera i medvetslöshet när man kan göra det relativt smärtfritt genom ett litet bikinisnitt.

Utan att ha någon som helst vetenskapliga bevis annat än att jag själv har genomgått två bukoperationer dock ej i samband med förlossning och därför tror mig ha en aning om hur det är att bli snittad, så skulle jag vilja hävda att det bästa för både kvinnan och barnet är om förlossningen sker vaginalt. Jag är feminist och absolut inte biologist men när det gäller att föda barn så tror jag att det finns en mening med förlossningsarbetet. Någon slags mental grej som jag inte riktigt kan förklara. Dessutom är kejsarsnitt major surgery och det tar åtskilliga veckor innan man är "som vanligt" igen. Detta i kombination med det faktum att inget är "som vanligt" när man precis har fått barn gör att det nog är ännu jobbigare att handskas med alla de känslor som poppar upp de första veckorna. Kanske behöva vakna flera gånger om natten för att amma och byta blöja, rent allmänt känna sig som om man blivit överkörd av en ångvält både fysiskt och psykiskt, utan att också behöva gå om kring med ett decimeter långt sår på magen.

När jag fick mina barn i mitten på nittiotalet, så var det precis i slutet på den trend som predikade naturliga förlossningar på ABC-kliniker som det allena saliggörande. Smärtlindring i vilken form det än vara må var det mest politiskt inkorrekta som fanns, möjligtvis kunde man ha med sig en träpinne att bita hårt i om det inte räckte att i frustrations puckla på sin man. En Riktig Kvinna födde sitt barn lätt tillbakalutad i saccosäcken med ett leende på läpparna. Allra helst skulle man föda hemma i vardagsrummet samtidigt som man underhöll sina närmaste vänner som givetvis var inbjudna till denna fantastiska happening. Man skulle höra livmodern sjunga och flyta med på värkarnas vackra vågor och all smärta skulle förvandlas till något överjordiskt underbart. Tillställningen avslutades med att man tillsammans med sina gäster avnjöt en välsmakande gryta gjord på moderkakan.

Där var vi då och här är vi nu. Det känns som om vi missat något. Det måste ju finnas ett alternativ till leende hemförlossningar och kirurgiska ingrepp. Någonstans på vägen har verkar det som om vi tappat bort viljan att föda barn. Vi vill gärna HA barn, gärna GÖRA barn men föda fram dem, eh tack men nej tack. Jag tror inte jag är särskilt framstegsfientlig men att använda kejsarsnitt som smärtlindring verkar lite överkurs, för att inte tala om att det faktiskt alltid är en risk för komplikationer när man börjar skära i folk.

Jag håller helt med Anna Linusson som tycker att det är dags att förbättra förlossningsvården. Istället för att skrika oss hesa efter rätten att bli snittade borde vi kräva mer pengar till förlossningsavdelningarna, fler barnmorskor, rätten att få ligga kvar längre på BB än ett dygn, tydligare och mer omfattande information vad gäller graviditet och förlossning.

De flesta av oss vill nog egentligen bara höra att man är helt normal som är orolig dygnet runt. Att det är fullständigt naturligt att man under hela graviditeten ser handikappade barn överallt och att det är helt i sin ordning att tro att man faktiskt inte kommer att överleva det fruktansvärda som man har framför sig.

Istället för att gå och må dåligt över att det faktum att vi ska föda barn så borde vi ju glädjas åt att vi faktiskt KAN göra det. Det är en unik och skithäftig grej och jag önskar att alla kvinnor fick vara med om en bra förlossning. På ett bra sjukhus med välutbildad, icke-stressa personal och valfri smärtlindring. Varför inte lite lustgas eller akupunktur?

Ur feministisk synpunkt så verkar det vara ett stort steg bakåt om allt fler kvinnor väljer att "passivt" föda barn. Lite tillbaka till den tiden när en förlossning var ett sjukdomstillstånd och kvinnan skulle ligga platt på rygg och låta läkaren sköta jobbet. Jag ska nog inte ha fler barn men alla ni som ska, snälla, kräv kunskap och information så att ni vågar föda utan kejsarsnitt. Låt er inte skrämmas till att avstå från det fantastiska det innebär att få föda fram ett barn.

Av Kajsa Kallio 07 feb 2002 09:46