Apropå kulturimperialism

När olika kulturer jämförs plockar somliga ut det bästa eller det sämsta ur varje kultur, beroende på vart de vill komma. När den västerländska kulturen analyseras är många snabba att poängtera alla fördelarna. Det finns då vissa bra värderingar som alla i ett visst samhälle följer och vissa dåliga som endast ett fåtal följer.

Alla rasister, fascister och nazister i de västerländska samhällena är förstås bara undantag. "Allas lika värde" däremot är regeln. Man kan verkligen diskutera om så är fallet. Det finns mycket kvar att göra. Det västerländska rättssamhället är å andra sidan förstås många gånger överlägset det som finns i en del andra länder. Våra - det är tryggande att prata på detta sätt, som det rörde sig om ett kollektiv - lagar tillåter inte att någon människa värderas lägre än en annan. Demokratin är ju en dyrköpt erfarenhet efter århundraden av blodiga krig i VästEuropa med kontinuerliga brott mot mänskligheten. Det har tagit mycket tid och krävt mycket lidande att uppnå denna förnuftiga statsform. Det är inget som alltid har varit typiskt västerländskt och kommer kanske inte att vara det heller.

Medborgerliga fri- och rättigheter är självklart en global fråga. Under 90-talet har också demokratin spritts fortare än någon kunde tro. Men det är inte detsamma som att försöka sprida en viss kultur över hela världen.

I massmedia sprids förstås bilden av det perfekta västerländska samhället till andra delar av världen. Men verkligheten är ju en annan - social utslagning, kriminalitet, drogberoende och prostitution är ju vardag i flertalet västerländska samhällen. På en svensk högskola finns det många tjejer som prostituerar sig för att ha råd med de dyraste kläderna. De har redan pengar så det räcker, men nöjer sig aldrig. Det finns många liknande fenomen i alla konsumtionssamhällen. Men de är förstås undantag?

I den västerländska kulturen förväntas människor vara produktiva för att sedan ägna sig åt diverse mer eller mindre "upplysta" njutningar på fritiden. Övermänsklig disciplin och långsiktighet för att nå ett mål ingen riktigt vet om, sedan djurisk kortsiktighet. Jakten på snabba upplevelser - rastlöshet som närmar sig självförbränning - är typisk västerländsk, åtminstone enligt människor från andra kulturer. Människor söker att få utlopp för sina annars så återhållna känslor på alla sätt. "Fight Club" är inte långt från verkligheten.

I andra kulturer runtom i världen värderas inte arbete på samma gammaldags, lutheranska sätt. Det sociala eller religiösa livet står i centrum på flera håll. I jämförelse framstår det västerländska samhället som ganska efterblivet. Men som sagt, det beror på om man väljer att framhäva nackdelarna eller fördelarna. Det finns ingen absolut överlägsen kultur, men det finns kulturer som hunnit längre och kortare i utvecklingen inom olika områden. Den västerländska kulturen ligger knappast i täten på alla områden.

Jag tycker inte att vi ska försöka "lära" människor i andra delar av världen att hänga upp McDonalds fula neonskyltar på gatorna, tillverka en innehållslös plastkultur eller att bränna ut sig utan anledning.

Av Henrik Hermansson 30 jan 2002 10:24