Bered er på bråk

I provvalet där miljöpartisterna i Stockholms stad fick rösta om vilka de helst ville skulle representera dem i riksdagen kom jag tvåa, direkt efter partilegenden Åsa Domeij och ett antal röster före våra riksdagsledamöter idag.

Jag, en förbannad skånsk kille i exil, boendes med min flickvän i en miljonprogramslägenhet i Haninge, 18 bast, har alltså förvandlats till ett av miljöpartiets starka kort i valrörelsen. Våra politiska motståndare kanske ler i mjugg och tänker att den där parveln blir ingen match, men skrattar bäst som skrattar sist. Bered er på bråk, sossar och moderater.

För en sådan som jag behövs i riksdagen. Om det ska finnas någon poäng med dagens demokrati så måste de församlingar vi väljer att besluta om lagar, skatter och åldersgränser faktiskt spegla den befolkning som har valt dem. Det behövs fler 60 i riksdagen, fler personer med utländsk bakgrund, fler arbetslösa och fler unga.

Inte för att sådana som jag ska sitta i det fina huset som gisslan under partipiskor och regler, utan för att jag som ung faktiskt har erfarenheter som äldre inte har. För att jag faktiskt lever i en verklighet som dagens riksdagsledamöter i bästa fall läst om i någon statlig utredning. Framförallt finns det tre områden där jag som ung vet mer än Göran och Alf.

1. Bostäder. Först handlar det om bostäder. Jag vet hur kass bostadssituationen är i de större städerna. Inte för att jag läst om det, utan för att jag själv letat bostad i huvudstaden. Är det verkligen riktigt att man inte ska kunna flytta hemifrån när man är gammal nog? Är det verkligen sunt att vissa delar av städerna har blivit reservade för de rika? Genom att bygga om kontorslokaler, bygga billiga studentbostäder och reglera bostadsmarknaden kan vi både ge unga möjlighet till en lägenhet och avskaffa hemlösheten.

2. Integration. Jag har levt i en liten byhåla och jag har levt i Stockholm. Jag har sett hur segregationen förstör och lämnar människor utanför här som där. Vi har alla fått se hur det politiska misslyckandet med integrationen har krävt liv. Rasister, inskränkta och segregerade pappor, våldsamma gäng, allt är det produkter utav segregationen. Genom att uppvärdera statusen i Rinkeby och Rosengård genom att utlokalisera myndigheter, stödja företag, satsa på självförvaltning och lokal demokrati kan vi bryta segregationen. Varför satsas det i de rika områdena och inte där det behövs?

3. Skolan. Skolan verkar bli den största frågan i valet, major Björklunds ordnung-skola ställs emot Tomas Östros nästan-som-Björklund-skola. Som elev vet jag givetvis mycket mer än Björklund och Östros om hur problemen i skolan kan ställas till rätta. Om hur våld och mobbning kan mötas med färre elever i varje klass och fler lärare. Om hur betygshetsen kan avskaffas, proven ersättas med personliga test och de uppgjorda ramarna med individuella planer.

Jag behövs i riksdagen. För att jag har erfarenheter de andra i riksdagen saknar. För att jag brinner för frågor om rättvisa och miljö, globalt och lokalt. För att jag vet att klimatfrågorna måste fixas och hemlösheten avskaffas. För att jag vet att fattigdomen, här och i Afrika, kan avskaffas och miljöproblemen lösas. Bara den politiska viljan finns. Och betonghäckar av gammalt snitt tvingas lyssna. Bered er på bråk, sossar och moderater.

Av Gustav Fridolin JR 29 jan 2002 11:57