Hur får man 35 gånger högre lön?

Oftast förklaras de växande löneskillnaderna med de stora riskerna det innebär att bli chef. Man kan bli avsatt när som helst. Arbetare däremot är trygga.

Just nu är det ju precis tvärtom. Är det någon som tar risker, är det en människa som börjar arbeta på börsnoterade företag. Industriarbetare är ett högriskyrke. Sjukskrivningar, fysisk utslitning och förtidspensioneringar är utan tvekan vanligast hos arbetare. Men likväl är deras löner 35 gånger lägre än chefernas något gammal genomsnittssiffra, idag är det förmodligen ännu större skillnader.

Vinsterna skapas ju genom gemensamma ansträngningar på företagen - det vore en annan sak om någon fördelade sina egna hoptjänade pengar ojämnt - från att en vara produceras tills att den säljs. Alla behövs ju lika mycket. Men ändå är det 35 gånger högre värderat att sitta och räkna på kontoret än att tillverka på golvet.

Lönerna under marknadsekonomi är proportionella mot den "nytta" man gör, säger en del bokstavstroende. Det är faktiskt inget annat än struntprat.

Under en av de sämsta perioderna i Ericsons historia, för att ta ett av många exempel, satt cheferna kvar efter alla snedsteg medan tusentals arbetare fick gå. Om cheferna hade fått gå hade de säkert kunnat leva på fallskärmarna utan att göra någonting resten av livet. Vem är det då som tar risker - egentligen? Det är kanske dags att lägga en riskpremie på arbetarnas löner. Deras försörjning står ju ständigt på spel. Värre blir det också förmodligen när jobben snart kommer att vara på sin höjd i tre månader på grund av den kortsiktiga kapitalismen.

Riskpremien kan ju motsvara den många kapitalägare får när de tar sådana oerhörda, hjältemodiga risker och placerar en liten del av sin förmögenhet.

Av Henrik Hermansson 25 jan 2002 10:45