Brevet

Juvenilia

Du sade att du skulle skriva någon gång
Framför brevlådan satt jag hela natten lång

Dag blev åter natt och natt blev så småningom dag
Jag läste tjocka böcker och väntade ännu ett tag

Runt solen snurrade jorden sin gilla gång
Bland spindelväv jag kände mig smått vrång!

Trägen vinner - man bör leva som man lär.
Törhända du glömt bort att köpa ett kuvert

Inget hände. Utanför fönstret cirklade gamar
Utfattig lärde jag mig att suga på mina ramar

Jag fick sälja paltorna. Där satt jag näck!
Grubblade stilla över hur dyrt det är med bläck

Jag räknade dagarna, nästan en miljon
Fast aldrig kom till mig någon postiljon

Ändå satt jag där. Tog aldrig någon rast!
Mossbelupen blev jag. Jag växte nästan fast.

LSD och Ecstasy - jag öppnade sinnena på gavel
Sökte sedan finna svaret i djupet av min navel

Något måste ha slagit slint. Vad hade egentligen skett?
Med möda reste jag mig, i sanning inte lätt!

Svaret borde finnas någonstans i vida världen
Förhoppningsfull och ivrig påbörjade jag färden

Kors och tvärs jag for - till kelternas druider
Jag rådfrågade sfinxen vid Egyptens pyramider

Begav mig till Delfi, träffade grekiska orakel
Språkade med rabbiner i judarnas tabernakel

Flög ut till öknen och världsfrånvända eremiter
Vid kunskapens källa slukade jag flera liter

Vandrade i Tibet, drack te med Dalai-Lama
Matade heliga kor och träffade guden Brahma

Åkte till spåmannen Enok, vid den gamla granen
Fick sedan audiens hos påven - uti Vatikanen

Jag blev modfälld och besviken, ingen visste råd.
Kanske låg brevet hemma. Dagen var nu bråd!

I all hast jag ditåt skyndade, knäppte mina händer
Hals över huvud färdades jag genom lömska gränder

Ack ve och fasa, innanför dörren fanns blott damm
Jag tog ett djupt andetag och blev from som ett lamm

Jag väntar än, fast ryggen min är sned och skev
I evighet, likt Sisyfos, ty det var ett brev du aldrig skrev...

Av Jonas 15 jan 2002 09:39