Spritfest, the way we like it!

Det är väldigt vanligt att folk i dagsläget som beskriver en fyllefest alltid hänger upp sig på tvång, fejk och personlig olycka som dränks med sprit mitt ibland så kallade kompisar. Är alla dessa kåsörer hysteriska nykterister eller umgås i kretsar av amatörer?

Jag skiter i det moraliskt riktiga i fenomenet röjarfylla, det har inte med saken och göra. Jag vill inte fastna vid misshandel och liknande heller för vi vet alla vad som händer när folk inte kan ta spriten. Ska vi vara "vuxna" och dricka sprit så ska vi även lära oss att hantera det! Killar med dåligt "ölsinne" oftast är det väl starksprit borde stanna hemma om de inte klarar sig utan promille och likaså tjejer som blir ledsna och arga för att sen spendera kvällen i ett hörn, grinande, skrikande och. grinande. Man ska väl dricka för att ha roligt? Snacket om att ha roligt utan sprit är också helt ok för mig, men då borde väl nykteristerna kunna stå ut med en liten fylltratt som jag har roligt med sprit? Eller är det inte ok?

Som ett tips till Emil tänkte jag bara återge hur man kan göra för att ha uppriktigt kul med mycket sprit i kroppen. Jag hävdar benhårt att man kan festa stenhårt och vara skitlycklig. Emil verkar inte hålla med.

Maj -99, undertecknad firar tillsammans med en gammal god vän 50-års kalas 2x25. 65 bjudna, 55 kom, och alla utom en enda chaufför, hade tagit med dricka. Festförberedelserna hade pågått i timmarna tre och bålen som vid sex-snåret smakade fantastiskt bra var vid sju lite fadd i smaken vilket åtgärdades med en ordenlig skvätt skogsstjärna. Folk anlände för en gångs skull i god tid och alla lovsjöng bålen ananas döljer spritsmak farligt bra medan kvällsolen värmde oss när vi intog nikotin på gårdsplanen.

Borden var dukade och vid åtta var det dags att äta. Som födelsedagsbarn var jag den enda som fick manipulera slumpen med de lottade borsdplaceringarna vilket gjorde att jag hamnade bredvid precis den dam jag flörtat med i ett par veckor. Trots att lokalen var fylld till bredden flöt allt på och även om lotten ibland skapar sämre och bättre bord så steg snart sorlet till en härlig nivå. Det sjöngs, hurrades, hölls tal och dracks fortlöpande. Underbara vänner och syskon hjälper till att hitta det magiska ögonblicket när allt dukas undan utan prolem, snacksborden laddas, bålskålarna toppas åter och övergången från lugnt, organsierat umgänge till röjarfest, sker helt omärkligt allteftersom att Bacchus gör sitt med folks sinnen.

Under natten spelas dansig musik, grabbig musik och kramig musik. Så många goda vänner på ett ställe, vuxna människor som nästan alla vuxit upp i trakter där sprit är något man lär sig hantera under tonåren. Visserligen for två Göteborgare hem vid elvasnåret när en förstärkare och en cd-spelare packat ihop, men sen fanns det inga fler kvar som kunde köra. Inge fler som ville hem heller för den delen.

The party continues...

Vid femsnåret sitter jag och en vän i den uppgående solen med varsin av de öl som fanns kvar i kylen. Bredvid oss avslutas det sista raggförsöket - han vill hångla, hon vill bara snacka hårdrock - han ger upp och intar horisontalläge för att få sluta ögonen en stund. Jag och vännen sammanställer sluträkningen över de oförutsedda kostnaderna. Tre stolar, ett bord, en cd-spelare och kläder som inte var avsedda för att sova utomhus. Grabbigt flinade sveper vi den sista ölen och går in för att sluta ögonen en stund...

Inga slagsmål, ingen personlig olycka uthävd över alla som råkar vara i närheten... ingen misär överhuvudtaget. Visst, bakruset var av legendariska proportioner och städningen bland det värsta jag varit med om, men ändå. Två dagar senare var man ju människa igen möblerna ihoplimmade och även värmlänningarna hade hittat hem efter en oavsiktlig detour genom Norge. Senare undersökninar visade att alla utom de två Göteborgarna hade haft jäkligt kul. Jag är ledsen Nisse och Eva, men jag försökte verkligen förvarna er om skillnaden på högskoletränad "dippa-grönsaker-och-dricka-tre-öl"-fest och en "drick-hårt-röj-hårt-ha-skoj"-fest.

Är det rätt eller fel att använda rikligt av en laglig drog under kontrollerade former i goda vänners lag? Visst har vi på glesbygden lättare att anordna sådana balunser och visst, vi börjar bli så gamla att de riktiga röjarfesterna endast inträffar nån gån per år, men jag har inte dåligt samvete för att det smäller till ibland.

Men Emil och ni andra som är så cyniska, vad är så fel? Vi har roligt utan sprit också och ingen inbillar sej för en sekund att vi är glamorösa. Men fy fan, vad roligt vi har...

Av Krister Hallberg 08 jan 2002 09:14