Även Usama ser sig själv som snäll

Jag slänger en fråga rakt ut i luften: Hur många människor är det egentligen som gör gott för att de har ett genuint intresse av att andra människor ska ha det bra? Och hur många gör gott för att de trivs med att känna sig som goda människor?

Vilket syfte man än har så är det visserligen bra att man gör något, och det är just den sköna känslan av att man har gjort någonting bra som har lett till många framsteg i världen. Men samma känsla kan även leda till motsatsen.

Ingen människa är god. Inte heller är någon människa ond. Alla försöker, på sina egna mer eller mindre lyckade sätt, göra världen bättre. Så även Usama bin Laden såväl som George W Bush. Till och med Adolf Hitler tyckte säkert att han gjorde världen en stor tjänst.

Jag önskar att jag kunde känna mig som en snäll människa. Men så länge andra svälter medan jag äter efterätt kan jag inte göra det. Så länge jag ser fel i världen kommer jag arbeta för att göra någonting åt dem.

Att vara människa innebär automatiskt att man gör fel. Det spelar ingen roll hur mycket man anstränger sig för att alltid göra gott, ibland misslyckas man. Dessutom finns det alltid mer man kan göra. Alla människor gör andra människor illa, ibland medvetet, oftast omedvetet. Annars skulle inte världen se ut som den gör idag. Men vi kan inte hjälpa det, hur mycket fel vi än gör kan vi inte rå för det. Ingen kan göra någonting åt det faktum att de gör fel, men de kan ångra sig och försöka göra någonting åt saken.

En person som ser sig själv som fullständigt god och vänlig är antingen en lögnare eller omedveten om de fel hon faktiskt gör. En människa som ständigt går runt och tror att hon aldrig gör fel kommer inte att försöka förbättra sig. Allting går alltid att förbättra.

Först när man är medveten om sina egna fel kan man arbeta för att göra någonting åt dem.

Jag arbetar för att göra människor medvetna.

Av Anna Maria Nilsson 07 jan 2002 10:09