Egoism är allt vi har

Ett slitet utryck som många har fått för ovana att stoltsera med så här i juletider är att det är roligare att ge än att få, ett ställningstagande som för mig ter sig väldigt gåtfullt. Inte minst med tanke på de uttalanden man gör i begynnelsen av advent om att alla julklappar lugnt och omsorgsfullt ska inhandlas inom den närmsta veckan, något som man alltid får äta upp någonstans i mitten av kön till bokhandelsdisken dagen innan julafton, bärandes på böcker som ingen önskar sig. "Spara kvittot" blir en livsfilosofi som icke går att avvika från i dagar som dessa. Roligare att ge än att få? Nej, vet ni vad, det där får ni försöka lura i någon annan, när julaftonskvällens stela och falska tack från släkt och vänner ekar i skallen som ett dödande gevärsskott i bin Ladens grottor.

Då är det faktiskt roligare att få. Att sitta där vid en glatt och stämningsfullt lysande gran och öppna paket och lyssna på julsånger slår med hästlängder den trånga och varma kön i bokhandeln där man, i tron på att snabbt få gå där ifrån, vägrat att ta av sig både halsduk och jacka.

Egoist! kanske mina antagonister nu börjar skråla i högan sky. Jag kan inte annat göra än att välkomna deras hyllningar och avslöja att deras upprörda röster är precis vad jag vill höra, då jag anser att alla våra handlingar egentligen grundar sig på egoism. Dess motsats, altruism, existerar egentligen inte annat än som ett vackert ord. Dessutom kan ni ge-anhängare prisa skaparen för att era motsatser i den förkastliga få-rörelsen överhuvudtaget vandrar omkring på denna jord, för vilka skulle annars vara föremål för era mystiska begär? Det är nämligen för er egna skull som ni så gärna ger. Det är för er egna skull som ni fröjdas över tacksamma tillrop och varma leenden på julafton. Ni ger för att NI mår bra av det. Att det för mig fortfarande är en lika gåtfull böjelse hör inte längre hit.

Egoism är om man tänker efter ingen ful ism. Det handlar bara om att använda den på ett bra sätt. Alla är egoister i lika stor utsträckning, men vissa har tyvärr för ovana att använda sig av egoismen på ett sätt som skadar andra människor, psykiskt eller fysiskt. Många beter sig ändå fullt normalt, men vägrar dock att befatta sig med ordet egoism och erkänna sig själv som en fånge i dess snara.

Allt vi gör görs i grund och botten för vår egen skull. Det är dags att inse. Det du säger dig göra för en annan människas ve och väl är det du själv inte kan avstå från att göra då du i ett sådant fall själv skulle må sämre av det. Folk som glatt hasplar ur sig hur underbart det är att ge på julafton tänker förmodligen inte på att det är för att de själva mår bra av det. Att detta välbefinnande är sprunget ur att se hur andra människor blir lyckliga är inget annat än beundransvärt.

Jag vill därmed inte säga att det helt plötsligt är fult att hjälpa andra människor. Det vore helt att missförstå min mening. Det jag vill är att belysa egoismen på ett annat och mer värdigt sätt än den rökiga flamma som tidigare lyste upp lika mycket som den sotade ner. Det kan faktiskt vara fint att vara egoistisk. Alla är vi det. Så nästa gång du hjälper tanten över gatan med risk för ditt eget liv, tänk på att det är för din skull som du ger henne din hjälp. Hade du, hjälpsamma människa, valt att fort skynda förbi tanten och hennes krokiga ben hade du mått dåligt för att du inte hjälpte till. Egoist!

Jag vet varför jag varje år ändå väljer att gå in i ringen och gå några ronder mot den häktiska julhandeln. Det är för att det trots allt känns bättre att ge något än att sitta där mätt på julmat och bara ta av det som andra köpt. Jag måste ändå ge för att kunna ta emot. Detta för mitt eget väl. Men ingen kan komma och försöka få mig att gå med på att det på något sätt skulle vara roligare att ge.

Av Arvid Jurjaks 23 dec 2001 11:06