Juleångest

Själv är jag dock fullt upptagen med mitt eget liv. Stressar och stressar men hinner inget, arbetar och arbetar men får bara mer att göra. Verkliga världen är otäck. Blä.

Jag tänker att det vore skönt om årsskiften vore av relevant betydelse så man kunde tänka att om 10 dagar då är det minsann nytt i världen, kanske lite kuligare. Julafton är på måndag, men jag har inte köpt julklappar. Tänkte inte göra det men pallar inte för att låta bli. Tar mina sista 170 kronor och köper något till mamma, pappa och syrran som de kunde köpt själva men låtit bli att göra. Dålig kvalité blir det också. Skulle vilja ge dem något för att jag tycker om dem och inte för att det är jul och undrar varför jag inte gjort detta tidigare. Min syster fick en snäckjävel, det är allt. Kanske är det så att vi i vårt samhälle behöver någon förpliktande tradition som julen för att ägna en tanke åt dem vi tycker om.

Hyra har jag inga pengar till, inte mat heller. Eftersom det är jul och det plötsligt är en helt normal grej att åka till morsan för att våldsgästa och gratis käka henne ur huset är maten dock inget problem. Ska försöka sälja några prylar för att dra in pengar till hyran, åker säkert i fängelse för nått skattebrott. Förra veckan sa en kompis, som är politiker, till mig att jag tillhörde trasproletariatet. Han hade fel, jag är en medelklassunge fast pucko. Man kan inte köpa lycka för pengar sade någon som alltid haft räkningarna betalade i tid.

Verkliga världen är verkligen otäck. Det händer så mycket hemskt, så mycket är orättvist. Viktigare än att göra något åt detta är att arbeta in pengar till sig själv. Jag är dålig på det, gör nästan allt ideellt. Det känns viktigare att göra något åt det orättvisa. Därför står det sönderkokade snabbmakaroner på spisen hos mig, äckliga glutenfyllda makaroner som säkert ger mig cancer. Äger inte ens en flaska ketchup att lindra måltiden med, men kan nog tjuva lite från någon annan som bor här.

"I cannot change the laws of physics" som maskinist Scotty i Star Trek sa, men visst fan gjorde han det. Det ska jag också göra, jag ska förändra världen. Efter mörkret kommer gryningen, utom för dinosaurierna förstås som dog ut under en nedsotad himmel. Jag ska fortsätta leva som jag gör, ge mig fan på det. Mitt liv ska inte vara en strävan efter fetlönen, det ska få ett annat innehåll. Kanske kommer gryningen vid nyår, kanske tidigare eller senare. Jag vet dock att när den kommer kommer jag att vara glad. Glad över att jag står på mig och fortfarande är den jag tror jag är och inte låtit mig bli ett kugghjul i någon annans maskineri. Jag tror jag är kär, förresten, och det är ju alltid en bra början.

Av Niklas Berg 21 dec 2001 14:52