Dessa satans pengar

Ibland vaknar man av det dimper ner post i ens annars så oförtjänt tomma brevinkast. I ens yrvakna enfaldighet stapplar man så upp för att sprätta dessa brev som man i sitt halvvakna tillstånd hoppas ska innehålla garantier till ära, berömmelse och omåttlig framgång. Men vad är det man finner där bland reklamen från den lokala stormarknaden som lagt sig för att skräpa bland skorna i hallen? Jo, en hyresavi. Den enda garanti den ger är ett hastigt och alls inte lustigt rån mot ens eländigt fattiga konto. Och sen får man finna sig i att över sitt svarta kaffe ha ångest för de pengar man inte har.

För vad är det egentligen med dessa slantar, sedlar och digitala siffror? Den där märkliga katten som brukar gå runt sin heta gröt kommer nu att bränna sig på tungan, då jag redan i detta tidiga skede tänkte släppa svaret på frågan lös. Pengarna är källan till allt elände.

Efter detta konstaterande hade en stor, svart och evig punkt kunnat infinna sig för att markera slutet på hela artikeln. Och kanske en skål kallt vatten för den stackars kattens svedda tunga. För ingen kan väl sätta sig upp mot vad jag precis skrev och säga att det är rent påhitt och förbannad lögn?

Min hyresavi har jag tejpat upp på hallspegeln så att den inte ska glömmas bort. Där sitter den och sprider mörker i mitt liv. Varje morgon påminner den mig om att mitt undantagsliv lider mot sitt bittra slut, och där, bortom lata dagars långa nätter, väntar en allt för bister verklighet med sina gråa och regniga åttatimmarsdygn.

Det som gnager mig nu är om CSN någonsin ska kunna förlåta mig och mina noll poäng. Framtiden kan hamna i en skurhink på ett sjukhem där jag tvingas plocka upp den och leva med den bara för att ha råd med mat. Pengar, pengar, pengar.

Jag skrev en artikel för ett tag sedan här på Sourze om att jag mådde dåligt av tanken på att arbeta. En upprörd stackare började böla om att han fan inte tänkte finna sig i att jobba för att försörja sådana som mig. Dessutom skrev han följande visdomsord: "...de flesta går inte till sina arbeten för att det är så himla kul, utan för att försörja sig." Sant. Vi tvingas alltså till att göra saker som vi mår dåligt av för att kunna leva det liv som skapas därav. Men vadå? Det ger ju klirr i kassan, sköna slantar, pengar i pungen. Men vad händer sen. Jo, pengarna går åt till att komma bort och koppla av från det ställe där dessa införtjänades. Dessa sköna slantar blir helt plötsligt räddningen. Målet blir hela tiden att hålla sig borta från det som gör att man kan uppnå målet.

Jag mår dåligt av att tänka på pengar och jag tror inte att jag ensam. Dessutom har det visat sig att folk kan må dåligt av att ha pengar. Egentligen finns det inget gott med dem. Någon kanske säger att om man skänker dem så kan de göra gott någon annan stans. Visst, men varför ska vi behöva skänka bort pengar? Tänker man efter så kommer man fram till att pengarna var det som ställde till det från början. Abstinensen kräver en ny dos. Vi är infekterade av ett beroende.

Säg den världsliga konflikt där en av huvudrollerna inte innehas av pengarna. Makt är den största källan till civila människors lidande och den som påstår att makt kan nås utan pengar har fel. Pengar är alltså den största källan till civila människors lidande, ett lidande som bara kan avhjälpas med just pengar. Cirkeln är sluten och vi är väl fast. Fångade och bundna av dessa satans pengar, dessa satans mördare.

Av Arvid Jurjaks 19 dec 2001 16:33